Jill Heinerth

Allt började i Tobermory, en liten ort vid de stora sjöarna i närheten av Ontario. Det var här Jill Heinerth fick sin första skolning i dykning. Men hon ville vidare ut i världen. Äventyret lockade.

– För oss som kommer därifrån så kommer Tobermory alltid att vara vrakdykningens huvudstad och jag tror att ni skandinaver skulle kunna känna igen er i dykningen, både miljön och mängden vrak. Ni har ju fantastisk vrakdykning här i Östersjön.
Vi har precis sett ett föredrag av Rickard Lundgren där han beskriver fyndet av Mars, det makalösa vrak som hittades i öländska vatten under 2011.

Under sina första stapplande steg i dykningens värld arbetade Jill med marknadsföring, hon hade ett företag baserat i Ontario. Men dykningen lockade allt mer så hon sålde sitt företag och utnyttjade en möjlighet som öppnade sig på Caymanöarna.
– För mig har det varit en ledstjärna i livet att följa äventyret när det dyker upp.

Grottornas dragningskraft
När hon inte arbetade som instruktör letade hon efter andra spännande dykmöjligheter. Hon började intressera sig för grottor, först för grottor i reven men nyfikenheten ledde henne att även leta vattenfyllda grottor uppe på ön.

– Vid ett tillfälle när jag var ute och letade och var på väg att ge upp för dagen så jag såg en grupp kossor som gick ute i det torra landskapet och kom på mig själv med att fundera över var de fick vatten ifrån. Jag bestämde mig för att följa efter dem och ta reda på var vattnet kom ifrån och hamnade vid en rund lerig överväxt vattensamling.

Jill funderade på vad som gjorde att vattensamlingen fylldes på, det var många kor och de var törstiga, hon insåg att det måste ske underifrån. Det tog inte många dagar innan Jill var där igen med dykutrustning. Hon hoppade snabbt i och utifrån vad hon visste då kunde hålet bara vara någon meter djupt. Men det visade sig vara djupare än så.

– Jag droppade ner mot botten. Först såg jag ingenting, det var dyigt och dålig sikt men långsamt klarnade det upp. Jag sjönk ner på botten och hann tänka, jaha det var inte mer än det här, när jag råkade tittade åt sidan och såg några stalaktiter och en öppning där bakom. Det fick hjärnan att börja rusa och exstatiskt tänkte jag, jag har en grotta!
Långsamt började hon utforska den grotta som sträckte sig in i mörkret.

– Det visade sig att just denna grotta bara sträckte sig in något hundratal meter men för mig var det stort. Det var den första grotta jag hittade på egen hand.

Äventyret bär henne vidare
Idag är Jill ett stort namn inom grottdykning och har penetrerat längre och djupare än de flesta. Hon arbetar mycket med grottdykning och grottdykarutbildning samt med sina filmprojekt som ofta har koppling mot dykning och vattnet.

– Jag har ofta bara låtit äventyret ta mig med i livet. När jag började med film så var det likadant. Jag fick chansen och tog den. Då visste jag...