DYK på YouTube  DYK på Facebook  Hämta RSS feed  NYHETSBREV!

  Profil  Profil

Klaus Poulsen

– dykläkare med känsla för risker

Av Rasmus Sangild

Dykning innebär vissa risker. Det vet vi allihop. Bara ett ytterst litet fåtal har allsidig kunskap om vad som kan gå snett nere i vattnet. Knappast någon vet det lika bra som Klaus Poulsen. Under många år har han obducerat de dykare som omkommit i danska vatten. Så småningom har han fått ingående känsla för faromomenten i vatten. Det avhåller honom ändå inte från att själv vara passionerad dykare.

”Vill du ha kaffe?” frågar Klaus Poulsen så snart vi har hälsat på varandra. Hans vita läkarrock står öppen. Där under bär han en t-tröja. Jag kan urskilja de mellersta bokstäverna i ordet ”retmedicinsk afdeling”.
”Ja tack” svarar jag. Vid köksbordet står en kollega. Klaus Poulsen sträcker sig förbi kollegan för att få fatt i luckan till skåpet där muggarna står. ”Akta skallen” säger han lakoniskt och tillägger ”Just nu har vi ont om lik att obducera”. Kollegan duckar med ett leende. Jag inser att umgängestonen på Rättsmedicin är rå men hjärtlig. Kanske inte så konstigt. De tillbringar ju merparten av sin arbetstid bland döda artfränder. Vi tar med oss kaffemuggarna och går ner på hans kontor. På hans handled blänker en dykdator – en sån där som kommunicerar trådlöst med flaskan och har inbyggd digitalkompass. Klaus Poulsen är alltså både rättspatolog och dykare. Sedan 1992 har han gjort de rättsmedicinska utredningarna efter samtliga dykolyckor i Danmark.
”Vårt stora problem är att skilja mellan vanlig luft och förruttnelsegaser. Det finns alltid mera gaser i en död kropp än i en levande. Även om det inte har gått mer än en halvtimme sedan döden inträffade. Bakterier står för förruttnelsen. De utvecklar gaserna. Ett av de stora problemen med dykare är att liket ska lämnas orört fram till den rättsmedicinska likbesiktningen. Dykare brukar bära våtdräkt. Själva vitsen med dräkten är att den ska hålla värmen. Tyvärr är den väldigt bra på att hålla värmen även i ett lik. Även om vi lägger offret i kylrum startar förruttnelsen tidigare och går snabbare än med ett naket lik. Därför ser vi nästan alltid något som kan likna luftembolier – alltså gasbubblor som efter en lungbristning. Sådana fynd är falska.”
”Vi har sett flera internationella rapporter från bland annat Australien och Kanada. Där uppges att offret avlidit av luftemboli till följd av lungbristning. Det är fel. Obducenterna har inte analyserat gasen. De ser en massa gasbubblor och begriper inte bättre. Man måste ta gasprover och analysera dem. Först därefter vet man om gasen är luft eller förruttnelsegas. Hela idén med vårt jobb är ju inte bara att utreda dödsorsaker. Vi ska också förebygga dem. Ofta är den grundläggande orsaken oförsiktighet, bristande utbildning eller dumdristighet. Typiska dödsoffer vid dykning har antingen avlidit av lungbristning med luftemboli eller av drunkning. I Skandinavien är det vanligast med drunkning.”

Drunkningens fem stadier
Nere i vattnet kan det vara långt upp till solljuset och de gröna växterna. Deras syrgasproduktion gör att människor kan andas. Något kan gå snett när dykaren befinner sig på djupt vatten. Luftförsörjningen kan utebli. Då kan vi lätt föreställa oss vad utgången blir. Drunkning sorterar under den medicinska beteckningen kvävningsdöd. Vad innebär döden? Det finns många bud på den saken. Klaus Poulsen håller sig till att redogöra för förloppet fram till den punkt när...

Logga in för att se fullständiga artiklar, eller registrera dig om du inte redan har en inloggning på DYK. Båda är här.

Skaffa också prenumeration på DYK tidningen här.

Läs även

Skaffa dig information, inspiration och upplevelser