Kosterhavet

Vi skumpar fram längs en smal och slingrig grusväg. Lite ovant styr jag en nästan ljudlös trehjulig elmoppe genom terrängen. Min parkamrat sitter på flaket. Det är sensommar och det känns som vi är väldigt långt från våra vanliga liv. Vi är på en ö i väst. Härute, som de säger på Koster, är det ett annat tempo, en annan tideräkning. Snart är vi och mopeden framme vid dykcentret och Phillip står i dörren. Han säger till oss att det börjar bli dykdags. – När åker vi? Frågar jag. – När ni är klara, säger han på sin coola britt-göteborgska.  

Värsta dyket
Phillip kör en grundlig briefing om dykets topografi och ”highlights” innan han släpper i oss nära en av Bergylteskärs kobbar. Jag har varit här innan, för länge sedan, och minns dykplatsen med värme. En brant vägg pekar ut vår väg ner i Kosterhavets salta vattenkropp. Sikten är bra och på avstånd ser jag en intensivt röd solstjärna som tar emot oss vid en ren klippavsats.
Båten följer oss på ytan och vi bara glider fram i sakta gemak och stannar där det passar. Det är september och fisklivet är på verkligen på topp vid Bergylteskär. Det liksom surrar med läppfiskar runt oss. Stora krabbtaskor står på vakt i det branta landskapet som knektar vid sin borg. En bit längre fram breder ett täcke av död mans hand ut sig. Jag tror mig se min parkamrat flina innanför masken. Jag flinar tillbaka med budskapet ”Ja, det är verkligen vackert här”.
Under ett snyggt överhäng lurar två biffiga humrar. Den större vill visa sig stor och stark och kliver fram och poserar som en muskelbyggare med klorna brett isär. Ett myllrande grundområde tar lite senare emot oss och vi avslutar dyket med svärmande bultar och massor av nakensnäckor på tarebladen. Tillbaka på båten är min garvade parkamrat Magnus överväldigad. – Det var det bästa dyket jag någonsin gjort i Sverige! berättar han exalterat och med stort eftertryck för Phillip. Det är stora ord men det låter som han verkligen menar det.

Fika & visioner
När vi är tillbaka på dykcentret tar vi en fika i solen på verandan med Linda och Lars-Ove som också är med ute och dyker idag. Kosters enda dykcentre ligger bara ett halvt stenkast från Långegärdes brygga på Sydkostersidan av Kostersundet. De har två båtar som ligger och guppar på fem meters avstånd från ingången till butiken. Phillip går igång och berättar anekdoter från hans år ute på Koster och om vad vi kan hitta på ”deras” 30 dykplatser. – En av fördelarna vi har här ute är att det finns alltid någonstans att dyka, lägger han till.
För Lars-Ove kan man utan överdrift säga att Kosters undervattensvärld är ”mammas gata”. Han är marinbiolog, dykare och bor på Koster. Lars-Ove jobbar dessutom på Sven Lovén centrum för marina vetenskaper på Tjärnö. Vi är nyfikna och frågar om varför just Koster blir nationalpark?
– Det som är speciellt med Kosterområdet är framförallt den stora biologiska mångfalden. Det vill säga...