Kustbevakningens dykare
Strax efter lunch anländer jag till Märsgarn i Stockholms södra skärgård, närmare bestämt inne i Horsfjärden. Här har Sjövärnskåren en anläggning och vid kajen ser jag ett blått fartygsskrov med de välkända gula snedställda fälten på bogen som skvallrar om att kustbevakningen är här. Björn Meijer, dykhandläggare för norra och östra regionen, tillika övningsledare för dykveckan, välkomnar mig i teorisalen. Jag får en rundtur och Björn berättar vad som kommer att hända de närmaste dagarna. Utryckningar med bilar som kört ner i vattnet, dykningar i trånga stålcontainrar, undersökning av vrak och mycket mer. Allt låter så roligt och spännande så just nu vill jag inte vara någon annanstans!
Lugn och stabil
Kustbevakningen är indelad i fyra regioner; norra, östra, södra och västra. I dessa regioner finns totalt 26 stationer. Ungefär 900 personer arbetar inom myndigheten, varav ungefär 70 är dykare. Uniformer till trots är Kustbevakningen en civil myndighet. En blivande kustbevakare anställs som aspirant och under de närmaste två åren får hon eller han utbildning som delvis är anpassad till tidigare kunskaper. Samtliga nyanställda börjar dock med en tio månaders kustbevakningsutbildning. Därefter följer nautisk och maskinell utbildning på någon av sjöbefälsskolorna. Mellan 25-50 aspiranter antas varje år.
Att vara lugn och stabil men ändå ha framåtanda och driv är en bra egenskap på en kustbevakare, anser Björn och berättar:
– Vi träffar väldigt mycket människor så erfarenheter av yrken såsom sjuksköterska, polis, väktare och liknande är en väldigt bra start om man är intresserad av att bli kustbevakare. Naturligtvis är sjöbefälsutbildningar och erfarenheter från sjön meriterande, berättar Björn Meijer.
Efter att ha arbetat som kustbevakare kan man sedan vidareutbilda sig till räddningsdykare. Det är alltså inte möjligt att direkt söka sig till en dyktjänst. Kustbevakningen har ingen egen dykarutbildning utan använder sig i huvudsak av försvarsmaktens bärgningsdykarutbildning. Det innebär sju veckors utbildning efter att man fått godkänt på fysiska tester, psykologiska prov och intervjuer. Dessa veckor kompletteras sedan med ytterligare tre veckors rök- och kemdykarutbildning.
Björn började själv på myndigheten 2004 och hade redan då yrkesdykarcertifikat. Detta tillsammans med att myndigheten sökte nya dykare gjorde att han kunde börja dyka redan 2005. Han hade då ett tydligt mål: Mitt arbete ska bli mitt livs äventyr! Och hur ser han på det idag, med ett antal år bakom sig. Har han nått sitt mål?
– Absolut, svarar Björn, men man vet aldrig vad man kommer att få uppleva under dagen och vilken tid man kommer hem.
Han fortsätter att beskriva arbetet
– Det är inget actionyrke med blåljus och sirener, men man får uppleva spektakulära saker. Det man ska komma ihåg är att det är mycket resor, berättar Björn och nämner att han är hemifrån mellan tio och femton dagar varje...