Ablahamn

Min första bekantskap med Kullen var ett dyk i Ablahamn. Jag minns tydligt att jag stånkade betänkligt när jag släpat mina dykprylar upp och ner för trapporna men att dykupplevelsen var riktigt angenäm. Om du följer trapporna ner kommer du till en liten vik som är dramatiskt inramad av klipporna runt omkring den. Du kan framförallt göra två olika dyk här.

Det vanligaste är att man simmar rakt ut i bukten, ner för första branten till cirka tio meters djup och därefter simmar österut. Då kommer du så småningom fram till en liten undervattensås som du kan välja att antingen simma över eller följa ner mot djupare vatten. På andra sidan åsen är det en liten vägg från runt 10-17 meters djup. Den är tätt bevuxet med marint liv. Sjöpungar, svampkolonier, små havsnejlikor och diverse alger slåss om utrymmet och ibland ser du även solsjöstjärnor här. Nedanför väggen ligger ett stenröse med goda chanser att se hummer i säsong.

Väljer du att simma andra hållet ut ifrån bukten, västerut, möts du av en sluttande botten med gott om stenblock som planas ut vid cirka 20 meters djup. Här tar grusbotten vid och tidig vår kan du se gott om lergök här. Själva sluttningen bjuder på ett rikt marint liv. Hummer och nakensnäckor är vanliga i säsong och även ovanligheter som vingsnäckor har jag sett här. Du kan även vara relativt säker på att se eremitkräftor och större havsnål. På våren ser man ofta sjuryggsyngel i algbältet. Det är nästan alltid mycket fisk här också, speciellt sommar och tidig höst. Ett bra sätt att komma direkt till den bästa delen är att ytsimma några minuter mot udden på västra sidan så att ni slipper den ganska ointressanta delen fram till själva sluttningen. Ytintervallet gör du lämpligtvis nere i viken.