DYK på YouTube  DYK på Facebook  Hämta RSS feed  NYHETSBREV!

Leigh Bishop

Text Fredrik Isakson

Ibland blir hobbyn en livsförändrande resa. För Leigh Bishop har äventyret blivit vardag och fritidssysselsättningen förvandlades från tidsfördriv till livselixir. DYK har träffat Leigh och diskuterat dykning, fotografering och tankarna på att trappa ner. Enligt honom själv befinner vi oss just nu i dykningens gyllene årtionde.

Jag började dyka på 80-talet. På den tiden var den tekniska dykningen ganska ny och öppna system var det enda som fanns så det var det som gällde. Idag dyker jag endast rebreathers. För mig har det visat sig vara den bästa lösningen för den typ av dykning jag håller på med.
Den dykning som Leigh håller på med är ofta ganska extrem. Det är dykning på över hundra meters djup som gäller. Trots det betonar han gärna, och ofta, att han är en dykare bland andra. Att dyka är hans fritidssysselsättning. I vardagen arbetar han som brandman.
 
Naturligt ljus
Som den extreme dykare han ändå är har han självklart dykt på Britannic. Det stora, djupt vilande vraket har för många tekniskt intresserade dykare blivit lite av ett ”måste-dyk”. För Leigh Bishop blev ”Britannic 1998”, expeditionen då han började fotografera och med åren har blivit en allt större passion.
– Det saknades någon som kunde dokumentera expeditionen och jag erbjöd mig att göra det.
Att fotografera är nu en stor del av mitt liv, framförallt under vattnet, berättar Leigh.
Sedan 1998 har han fått allt större uppmärksamhet för sina bilder på vrak. De bilder som har väckt störst uppmärksamhet är de med naturligt ljus. Han hoppas att hans svartvita bilder, av vrak i naturligt ljus, inspirerar andra att göra på samma sätt. Leigh är stolt över att folk ser hans svartvita bilder som konst.
– För mig är det tydligt att vi lever i vrakdykningens gyllene år. Det är nu vi kommer att ha möjlighet att dyka på alla stora spännande och djupt liggande stålvrak, under nästa generation kommer de inte finnas kvar. Det är nu det måste göras, om någonsin, berätar Leigh.
Han menar att det är först nu tekniken, som gör det möjligt att dyka djupt, har blivit tillgänglig för en större grupp. Och det är i nuläget som vraken fortfarande är så pass hela så att man kan förstå och tolka hur de stora vraken en gång såg ut och vad som orsakade deras olycka.
Leigh Bishop dyker mycket i Atlanten. Där bryts vraken ner mycket snabbare, av väder, vind och djur, än här i Skandinavien. Vraken i Östersjön kommer fortfarande att finnas kvar när de vrak Leigh vanligen dyker på är borta för alltid.
– Det är verkligen speciella förhållanden ni har i ert lilla innanhav. Vi däremot måste snabbt dokumentera det som ligger utanför våra kuster innan spåren försvinner, menar Leigh.

Vrider och vänder
Under sina föreläsningar vill Leigh att rostiga föremål skall sättas in i sitt sammanhang. Han förklarar hur och varför vrak långsamt faller ihop. Han passar in detaljer där de hör hemma då fartygen fortfarande var verksamma, allt för att öka åhörarnas förståelse. Han gillar att leta i arkiv och utforska vrakets historia och tar sedan med det in i sina berättelser. Vad var det som ledde till olyckan? Vilka var personerna ombord?
– Jag vill dokumentera historia och historier så att de inte faller i glömska. Jag försöker med min kamera...

Logga in för att se fullständiga artiklar, eller registrera dig om du inte redan har en inloggning på DYK. Båda är här.

Skaffa också prenumeration på DYK tidningen här.

Läs även

Skaffa dig information, inspiration och upplevelser