Sorry, you need to enable JavaScript to visit this website.

DYK på YouTube  DYK på Facebook  Hämta RSS feed  NYHETSBREV!!

  Biologi  Biologi
Lyrtorsk
1 av 1

Lyrtorsk

Tekst och foto: Anders Salesjö

Lyrtorsken är en fisk med flera namn, den kallas även för bleka och lyra. Den är en typisk torskfisk med tre ryggfenor och två analfenor.

Till skillnad från många andra torskfiskar så saknar den skäggtöm. Färgen är rätt så variabel; vuxna fiskar har oftast en brungrön rygg med ljusare sidor och en vit buk. Unga individer är betydligt mer färgglada. De är gulorange med ett mönster av blågröna prickar som går i rader längs kroppens sidor. Det bästa kännetecknet på arten är en kraftigt utskjutande underkäke i kombination med en mörk sidolinje som gör en kraftig båge framtill över bröstfenan. Vanligtvis blir lyrtorsken ungefär 50-60 centimeter lång, men rekordstora individer på 1,3 meters längd och en vikt på upp till 18 kilo har noterats. Utbredningsområdet sträcker sig längs östra Atlantens kust från strax öster om gränsen mellan Norge och Ryssland ner till mellersta Marocko. Arten finns i hela Nordsjön och förekommer västerut till Island. Mest talrik är lyrtorsken i Biscayabukten samt söder och väster om de brittiska öarna. I Medelhavet förekommer arten sparsamt längs den norra kusten fram till Italiens västkust. Längs Sveriges kust finns den längs hela västkusten samt i Öresund. Någon gång ibland påträffas den även inne i Östersjön.
Normalt lever den vuxna lyrtorsken som enstöring eller några få individer tillsammans. De förekommer främst i fritt vatten på 10-200 meters djup. Arten tycks föredra en kraftig kuperad miljö, gärna där det är lite strömt i vattnet. Man ser dem ofta nära branta klippväggar, i anslutning till vrak eller vid oljeplattformar. Generellt sett så lever de betydligt grundare om sommaren än under vinterhalvåret. Under sommar och höst påträffas ofta unga individer på upp till ett års ålder vid strandnära sandbottnar.
Lyrtorsken är en utpräglad rovfisk som äter småfisk av alla slag. Den huvudsakliga födan utgörs som regel av sill, skarpsill och tobis, men även torskfiskar som torsk och kolja äts med god aptit. En och annan räka är också vanlig på menyn. Arten jagar ofta kollektivt så att ett antal individer gemensamt driver bytesfiskar upp mot ytan. Yngre individer äter huvudsakligen räkor och andra ryggradslösa smådjur som krabbor och maskar.
Hanarna blir könsmogna när de är två år gamla och väger ungefär 0,7 kilo medan honorna fortplantar sig första gången när de är tre år och väger cirka 1,6 kilo. Innan leken vandrar de könsmogna individerna till gemensamma lekplatser som ofta ligger ett stycke ut från kusten. Det finns lekområden i Skagerrak vid södra Norge, men det viktigaste lekområdet finns väst och sydväst om de brittiska öarna över till Biscaya vid Spaniens kust. Leken sker i stora stim under perioden januari-juni vid en vattentemperatur på 8-10 grader. Ägg och spermier avges i fritt vatten runt grundtoppar på 100-200 meters djup. Romkornen är runda och 1,1-1,3 millimeter i diameter. Medelantalet ägg för en vuxen hona är cirka 225 000 stycken. Äggen svävar fritt i vattnet och driver med strömmarna. Kläckningen sker efter sex till sju dygn och ynglen är då cirka 3,5 millimeter långa. De nyckläckta ynglen fortsätter att...

Logga in för att se fullständiga artiklar, eller registrera dig om du inte redan har en inloggning på DYK. Båda är här.

Skaffa också prenumeration på DYK tidningen här.

Läs även

Skaffa dig information, inspiration och upplevelser