Sorry, you need to enable JavaScript to visit this website.

DYK på YouTube  DYK på Facebook  Hämta RSS feed  NYHETSBREV!!

  Vrag  Vrak
M36 – den upp- och nervända
M36 var en del av första minsveparflottiljen som opererade i Östersjön 1944 och 1945.
M36 – den upp- och nervända
Så länge man håller sig på utsidan av M36 är det lätt att orientera sig på vraket. Inuti är det å andra sidan svårare att hitta eftersom hon ju ligger upp och ner.
M36 – den upp- och nervända
Det vackert beväxta vraket är så stort att man med fördel kan göra flera dyk till att utforska M36.

M36

– den upp- och nervända

Text och foto: Ulrik Westphal

De två världskrigen har resulterat i flertalet både små och stora vrak Langelandsbältet – den tyska minsveparen M36 är ett av de största vraken i bältet och tillhör mina favoriter då det innefattar allt ett riktigt vrak ska ha: bra storlek, massor av detaljer och kanoner – kort sagt ett vrak som man kan dyka riktigt många gånger på.

M36 går också under namnet den upp- och nervända eftersom fartyget har hamnat så mycket på styrbords sida att det faktiskt ligger med kölen upp. Krigsskepp är ofta bepansrade på överbyggnaden och när de sjunker så brukar de vända sig och landa fel.

Första gången man ska dyka på ett nytt vrak har man ofta i förväg en del bilder i huvudet. Ibland händer det att de bilderna stämmer överens med verkligheten och andra gånger överträffar verkligheten fantasin. Det är så jag minns mitt första dyk på M36. Långsamt blev de två propellrarna synliga för mig under nedstigningen. Sikten var god och det imponerande långa vraket började framträda. Äntligen ett rejält vrak! Inte bara någon slumpmässig fiskebåt eller en liten motortorpedbåt vilken som helst, nej, här är det talan om ett nästan 70 meter långt, tyskt krigsskepp med kanoner och allt.

Akter
De två stora propellrarna sitter fortfarande kvar. Det är ett par präktiga propellrar och de är i regel det första man får syn på när man kommer ner. Det finns inte många i den kalibern i danska farvatten. När man har studerat dem en stund fortsätter man ner över babord sida. Här behöver blicken ställa in sig på att vraket i princip ligger upp och ner och sen är man redo att fortsätta dykningen.
Däckskanonen sitter kvar där den ska och är fint överväxt precis som resten av vraket, utan att det har blivit helt översållat av havsanemoner och annat. Redan här kan man även börja urskilja en del av det vrakgods som ligger på den mjuka lerbottnen. I det hela taget är skeppet i gott skick och det finns gott om penetreringsmöjligheter. Det har kommit in mycket lera inne i vraket och det gör att sikten blir mycket reducerad. Väljer man att penetrera så se till att lära känna vraket först även om det kan kännas lockande att ta en tur in i någon av gångarna. Det är ett stort skepp och det är svårt att orientera sig i det upp- och nervända vraket.

Turen fortsätter upp längs babords sida och med jämna mellanrum hittar man dörrar, luckor och hål där man kan sticka in huvudet och kolla. På en del ställen ska man dock vara försiktig så man inte får olja på dräkten.

Om du har möjlighet så gör två dyk för att hinna med hela turen från akter till stäv. Även om man stannar bara vid de mest uppenbara ställena hinner man inte längre än till mitten av skeppet innan man måste vända om så den här uppdelningen av dyket är den som ger snabbast överblick. Runt omkring kan man fortfarande hitta minsveparutrustning som periodvis kan vara täckt av slam beroende på ström- och vindförhållanden tiden före dyket.

Stäven...

Logga in för att se fullständiga artiklar, eller registrera dig om du inte redan har en inloggning på DYK. Båda är här.

Skaffa också prenumeration på DYK tidningen här.

Läs även

Skaffa dig information, inspiration och upplevelser