Maldiverna
– överlevnad och återhämtning
Annandagens tsunami orsakade inte lika stora förluster i människoliv på Maldiverna som på många andra ställen. Gavin Parsons reste dit för att undersöka hur korallerna hade klarat sig. Här tycks undervattensvärlden ha fått en nytändning för det är packat med liv i de strömrika vattnen.
Vid ankomsten till Maldiverna måste man lära sig att lämna västerländska vanor bakom sig. Det gäller att varva ner till ett mera stillsamt liv. Sånt är jag van vid. Men jag kom dit strax efter annandagens tsunami. Jättevågen hade orsakat död och förödelse runt hela Indiska Oceanen. Jag mötte alltså ett Maldiverna som jag aldrig hade sett förr – en nation drabbad av katastrof.
Framsteg Jag hade inte besökt Maldiverna sedan strax efter korallblekningskatastrofen 1998. Då dog stenkorallerna på grunda rev över enorma arealer. En enda kort period med varmt havsvatten åsamkade korallerna mera skada än någon flodvåg någonsin kunde ha gjort. Ändå avskräcktes inte turisterna av den katastrofen.
Nya turistanläggningar byggs för fullt. Myndigheterna har snart den nya flygplatsen söder om Ari-atollen klar. Den ska kunna ta hand om den ökade flygtrafiken. Sedan mitt förra besök hade huvudstaden Male anlagt nya förtöjningsplatser för safaribåtarna. Deras egen lagun ligger nu en bit bort från den stökiga och bullriga hamnen. Bottnen måste vara fullbeväxt med ålgräs. Lagunen är nämligen också fylld med havssköldpaddor.
Efter den nästan 11 timmar långa flygresan satt jag nu på soldäck ombord på Fathima. Det var så hett i solskenet att jag kunnat steka ägg i handflatan. Jag såg hur havssköldpaddor ploppade upp till ytan var och varannan minut. Allt andades gudomlig frid.
Tre tyska par var tillsammans med oss ombord. Fathima har tyska ägare. Båten brukar ha gäster från Italien, Tyskland, Sverige och England. Stämningen är mycket kontinental. Att på det här sättet ta del av andra européers levnadsvanor finner jag mycket lärorikt.
Incheckningsdyk I närheten av safaribåtarnas lagun finns en grund revplatå. Revet sluttar långsamt ner mot en sandslänt på 27 meters djup. Stället är perfekt för incheckningsdyk. Här handlar det inte om något dött rev där dykelever lär sig den ädla konsten att sparka upp sand, veva runt med armarna och krossa korallgrenar. Snarare är det ett ganska livligt och bedårande rev.
Förmodligen var det knökafullt med fisk inne på grundplatån. Men jag hade fullt upp med att strula med spännen, slangar och kameror. Jag märkte inte ens några firrar. Nere på sluttningen fanns det ... hmm... troligen ännu mera fisk. Jag vet inte. Min oktopusregulator trasslade.
Lyckligtvis slapp jag mera krångel. Snart kom jag till ett litet torn av döda koraller. Där huserade ett stim blåstrimmiga snappers. Sådana är allestädes närvarande på Maldiverna. Speciellt runt upprättstående formationer typ korallhuvuden – helst med ett eller annat överhäng. Efter att ha fått bilder av dem jäktade jag ifatt de andra dykarna uppe längs sluttningen. Benen var precis på väg att hitta den där härliga pistongliknande rytmen. Då närmade sig en havssköldpadda på kontrakurs. Jag slog till bromsen för att hinna fotografera den. Mina smidiga och graciösa rörelser måste ha lurat i sköldpaddan att jag var...
