Inskriptionen på denna kanon med Gustav Vasas vapensköld var det avgörande beviset för att teamet hittat Mars. Foto KIRILL EGOROV
Mars – Fortfarande makalös
– Fyndet
Varför är upptäckten av det svenska amiralsskeppet Mars Makalös, som sjönk 1564, ett av världens viktigaste vrakfynd?
Hur gick det till när en pojkdröm gick i uppfyllelse efter 20 års ihärdigt sökande, då vraket lokaliserades 2011 efter 447 år på Östersjöns botten?
Hur arbetar tekniska dykare tillsammans med forskare varje sommar för att avslöja vrakets hemligheter?
► Någon gång 1977 tog Sigvard Lundgren med sig sina tre unga söner till Vasamuseet i Stockholm. Besöket gjorde stort intryck på pojkarna. Hos åttaårige Richard tändes en gnista, och snart utvecklade både han och bröderna ett passionerat
Richard berättar: ”Ganska snabbt utvecklades vi som vrakdykare, och det dröjde inte länge innan de vanliga vraken tappade lite av sin spänning - vi ville hitta något nytt. Vi började söka efter CF Liljevalch, ett svenskt lastfartyg som torpederades av en rysk ubåt under andra världskriget. Hon hade tidigare hittats men positionen försvann igen. Vi lokaliserade henne och kunde för första gången grundligt utforska vraket, trots att det ligger på 70 meters djup, eftersom vi nu hade lärt oss att dyka med trimix. Vi var exalterade och ivriga att leta efter andra och djupare vrak.”
Bröderna började tillsammans med en grupp likasinnade vrakdykare att söka vid Ölands norra udde redan på 90-talet, med hjälp av enkla traditionella ekolod. Deras mål var att hitta så många vrak som möjligt runt Öland och dokumentera dem, men drömmen om att lokalisera de legendariska fartygen Mars Makalös och Svärdet var det som hägrade. Gruppen upptäckte och dök på massor av vrak. Rekordet var sex nya vrak på en och samma dag! Men de hittade aldrig vad de verkligen letade efter.
Dykarna blev snart involverade i andra projekt runt om i världen, vilket gjorde att det blev mer sporadiska sökningar efter de två historiska fartygen under åren. Så småningom var det bara Richard som fortfarande var en aktiv dykare, men han gav aldrig upp hoppet om att hitta Mars och Svärdet.
“Under 2010 fick vi förnyad motivation när en förmögen svensk entreprenör investerade i en ny båt och modern sökutrustning till oss. Nu kunde sökandet bli mer effektivt och med bättre räckvidd. Det året lokaliserade vi cirka tio nya vrak i området utanför Gotlands västkust, men fortfarande hittade vi inte det vi letade efter. 2011 började riktigt bra när vi upptäckte nya vrak i ett område som redan blivit avsökt både kors och tvärs. Vi kunde tydligt se att vår nya utrustning gav fler möjligheter och större precision”, berättar Richard.
Jackpott!
“Grabbar, kom och titta på det här”, ropar Christoffer. Han har upptäckt något ovanligt på skärmarna som visar signalen från fartygets sidescan-sonar. Det är långt ifrån första gången som Christoffer ser ett vrak på sonaren, så det är förvånande att han är så upphetsad. Teamet har följt ett fält med utspridda vrakrester de senaste tolv timmarna, men kan detta verkligen vara målet? Richard Lundgren behöver bara titta snabbt på skärmen innan han förstår varför Christoffer var så ivrig.
Sidescan-bilden visar inte ett intakt vrak, utan snarare ett utspritt vrak med en komplett, 40 meter lång skrovsida och massor av vrakrester och fartygsdetaljer.
“Vad tror du?”, frågar Christoffer.
“Det...
