Maskeringsmästare
– med metspö
Tångulkarna är tveklöst några av havens märkligaste och mest hemlighetsfulla fiskar. Dykare med förkärlek för det sällsynta och sällsamma letar med stor iver efter dem. Då behövs lite mera än skarpsynt blick. Tångulkar är världsmästare på att göra sig osynliga. Har du sett en vuxen man jubla som ett barn? Då är det inte helt osannolikt att han har hittat sitt livs första tångulk!
För ett år sedan dök jag i Lembeh-sundet på Sulawesi. Stället är bland annat känt för sina många tångulkar. Jag hade funnit en liten isolerad korallknabbe på en slambotten. Jag undersökte korallerna minutiöst (trodde jag). Där fanns massor av småfisk typ kardinalfiskar. Vidare dvärgskorpionfisk (Dendrochirus brachypterus), två spökflikfiskar (Solenostomus paradoxus) och mängder av annat. Efter en stund kom min dykguide fram till mig. Han pekade omedelbart ut en tångulk (Antennarius pictus) för mig. Fisken satt stilla mitt på en spongie. Jag tyckte faktiskt att jag hade undersökt korallknabben grundligt. Tångulken hade på ett förunderligt vis undgått min omsorgsfulla granskning.
Händelsen kändes ytterst pinsam. Hur tusan kunde jag missa ulken? Episoden beskriver ändå ganska väl hur skickliga tångulkar är på att göra sig osynliga. De har god användning för den konsten. De smakar nämligen gott för rovdjur. Samtidigt ligger de på lur när de själva jagar. Därför måste de kunna gömma sig för både hungriga rovfiskar och för sina egna jaktbyten – vanligen småfisk.
Tångulken Antennarius pictus håller ofta till på spongier – liksom andra arter. Den bär ett mönster av prickar och lite större fläckar på kroppen. Mönstret liknar spongiens ytstruktur med in- och utströmningsöppningar. Kamouflaget är perfekt. Andra arter bär fullt med hudflikar i form av tofsar och fransar. Förklädnaden får dem att likna små lossrivna ruskor av trådalger. Sargassotångulken (Histrio histrio) lever i drivande tångbälten och liknar en tångruska intill förväxling. Clowntångulken (Antennarius maculatus) har i motsats till andra arter en iögonfallande färgteckning. Fisken efterliknar en giftig plattmask. Den viftar med rygg- och stjärtfena i böljande rörelser för att även härma hur plattmasken rör sig. Själv är den inte ett dugg giftig.
Byta färg Tångulkarna Antennari är nära besläktade med marulken (Lophius piscatorius). Många drag i utseende och byggnad är gemensamma. Vi möter tångulkar i både de tropiska och de subtropiska delarna av världshaven. Många arter lever på grunt vatten – men inte enbart på korallrev. Snarare tvärtom. Vi träffar oftare på dem intill algbuskar och på klipprev med rik påväxt av spongier, sjöpungar, bryozoer och liknande. De sitter gärna och spanar från en bra utkiksplats. Även ibland i gropar i sandbotten gömda bland diverse skräp och algrester.
Fram till idag har vetenskapen beskrivit 42 olika arter av tångulkar. Nya arter upptäcks hela tiden. Men även de enskilda arterna varierar mycket till utseendet. Det krävs experter för att kunna identifiera arterna. Tångulkar är ganska små. Olika arter kan bli mellan 3,5 och 40 centimeter långa. Förr trodde man att tångulkar med olika färg tillhörde skilda arter. Idag vet vi att färgerna varierar otroligt mycket inom varje art. Färgen beror på var de lever. Exempelvis är tångulkar på gula spongier gula. Samma art på...
