Michael Waldbrenner
– beslutsam perfektionist
Michael Waldbrenner har tillsammans med sin kompis Reinhard Buchaly genomfört de längsta grottdyken i europeisk grottdyknings historia. Deras motto var nytänkande, standardisering och enhetlig utrustning hos teamets medlemmar. Dessutom extremt detaljerad planering. I verkligheten var ändå det goda kamratskapet nyckeln till deras framgångar.
Jag har tagit mig till Stockholm för att delta i arrangemanget TECH2006. Där ska jag träffa några av de dykare som ska hålla föredrag under veckoslutet. Flera av talarna är ”världsberömda i dykarkretsar”. Jag ser verkligen fram emot att få höra vad de har att bjuda på. En av dem visste jag inte så mycket om i förväg – inte mer än det jag lyckats snoka upp genom bekanta och kollegor i branschen. Michael Waldbrenners namn figurerar på massor av nyhetsgrupper på Nätet. Egentliga intervjuer eller artiklar om honom finns det inte mycket av. En del hade jag ändå hört. Mot bakgrund av det väntade jag mig att möta en DIR-paragrafryttare. En som hänger upp sig på detaljer vi andra anser oväsentliga. En man med oförsonlig inställning till media. I verkligheten träffar jag en hygglig prick. Hans grundinställning och attityd till hur man avnjuter dykningens innersta väsen stämmer väl med min egen. Skillnaden ligger naturligtvis i nyanserna. Det är dem jag ska försöka genomskåda.
DIR
Michael dyker enligt principerna för Doing It Right – DIR. Jag börjar med att fråga om det. Känslorna kommer ofta i svallning när man konfronteras med en så kompromisslös grundinställning till dykning. Leende sätter jag mig till rätta i stolen och väntar mig ett långt försvarstal om DIR-systemets förträfflighet. Jag blir mycket snabbt besviken. Michaels enda kommentar är att filosofin om gott kamratskap är det viktigaste redskapet inom DIR. Filosofin fungerar. Den passar också bra till hans mentalitet. Ibland finner han en annan och bättre lösning för något av sina projekt. Då har han inga problem med att välja den lösningen i stället.
”DIR-dykare är inte religiösa. De är entusiastiska… De har sett att systemet fungerar. Sedan blir de så hänryckta att de vill dela med sig till andra” menar han.
Hmm… på den linjen kommer jag tydligen ingen vart. I stället försöker jag höra mig för om hur han väljer medlemmarna i sina team. Vad värdesätter de två tyskarna Waldbrenner och Buchaly högst? Nu uppdagar jag flera viktiga saker. Överraskande nog är det främsta kravet på blivande medlemmar i gruppen att de ska kunna tala engelska. Gruppen består av flera olika nationaliteter. Det vore omöjligt att genomföra något som helst om man inte till att börja med förstår varandra. Den aspekten får man absolut inte bortse från berättar Michael. Vis av erfarenheten.
”Även folk av samma nationalitet ska tala engelska internt inom gruppen så länge projektet pågår. Det ska stärka gruppkänslan. Ingen ska behöva känna sig utanför. Därutöver kan kontentan av vår kravspecifikation sammanfattas så här: enhetlig attityd, utrustning och målsättning” berättar Michael.
Attityd
”Attityden hos en teknisk dykare är viktig. Säg att en person går in i ett projekt för att samarbeta med andra dykare. Personen har annan attityd än de andra. Det kan få hela projektet att spåra ur. Alla med intresse för grottdykning får fritt delta i våra...
