Mix i Mellanöstern

Dubai
Vi lastar båten vid Pavilion Dive Centre. Alldeles uppenbart befinner jag mig i Dubai. Det handlar inte enbart om ökenhettan. Dessutom står Burj Al Arab Hotel på andra sidan av småbåtshamnen. Det stora vita segelformade sjustjärniga tornet har blivit områdets främsta kännemärke.
Avgången är försenad. Det är problem med en av utombordarna på stora båten. Vi hade planerat att dyka på ett par vrak långt ute till havs – Neptune och en ankarpråm. Efter en timme blir det tydligt att utombordaren behöver några reservdelar. Alla stuvar ihop sig i lilla båten för att göra ett strandnära dyk på en betongpråm.
Pråmen ligger på bara 9 meters djup ett par sjömil bort längs stranden. Dit brukar man åka på kursdyken. Vraket är 25 meter långt och havererade 1971. Skutan var överlastad med 1200 ton betong för ett hotell längre ner längs kusten. Några av de ordinarie gästerna stönar. Ernst berättar att det här blir ett gratisdyk eftersom dagens inplanerade dyk blev uppskjutet. Då lyser de upp.
Jag tar det hela med ro. Det är ju ett vrak. Jag har aldrig dykt på det förr. Enligt guideboken har det mängder av fisk. Kör i vind!
Sittande på relingen ser jag fladdermusfiskar samlas i skuggan under båten. Sikten på 8-10 meter är knappast imponerande. Ändå är det bättre än genomsnittligt för ett kustnära dyk. Speciellt med tanke på alla muddringsarbeten för konstgjorda öar längre upp längs kusten.
Vid aktern blir jag omedelbart omgiven av blå arabiska ängelfiskar med gul fläck på sidan. Trots namnet förekommer de inte enbart i arabiska vatten. Jag har sett dem enstaka och parvis både i Röda Havet och utanför Afrikas östkust. Här uppträder de i stora familjer. De största exemplaren är minst tre gånger så stora och feta som några jag hittills har sett.
Under däck finns en hel del skrymslen att undersöka. Jag simmar in bakom maskinrummet och genom lastrummen på ömse sidor av högar med stelnade cementsäckar. I alla vrår gömmer sig myllrande mängder av fisk. Stimmen delar bara motvilligt på sig när jag kommer simmande.
Nedanför bogen är skrovet uppbrutet. Där bildas en grotta med stålväggar. Även den är knökfull med fisk. Jag beger mig in mitt bland dem och varvar ner. Snart har fiskarna vant sig vid mig och återgått till sina vanliga fisksysslor.
Nästa dag har den trilskande utombordaren fixats. Stora båten stävar ut till ett annat par vrak ute till havs ungefär 40 sjömil västerut från hamnen. Persiska Viken är bara ett grunt dike genom öknen. Djupet är sällan mer än 100 meter. Förutom några enstaka klippöar är alla dykmål vrak. Somliga gillar sånt – andra inte. På plussidan ska en sak noteras. Även vrak mitt ute i havet ligget på åtkomligt dykdjup.
Ett par timmar senare börjar vi leta efter Ludwig. Dykcentret har aldrig åkt till det vraket förr. Därför är uppgifterna om positionen lite osäkra. Efter en timme har ekolodet inte visat ett enda dugg i vrakväg. Det är en besvikelse men ingen...