Monkey Diving

Jag susar fram över Thistlegorm i svindlande hastighet. Farten känns speciellt tydligt när jag färdas tätt intill vraket. Jag brakar genom passager där jag annars inte kunnat komma igenom. Med min superkompakta ”Monkey-rigg” tar jag nästan ingen plats. Jag är åtskilligt smalare och smidigare än i normal utrustning. Jag kan göra loopingar och tunnelrollar. Om så behövs kan jag till och med vända på en femöring.
Jag störtar dikt förbi ett par ”vanliga” dykare. De stirrar misstroget på mig. Det tar en stund innan deras hjärnor hunnit behandla synintrycken. Sedan ler de mot varandra och pekar. Man kan nästan höra dem säga: ”Häftigt!”. Visst – det är häftigt.
Vad ser de? En dykare med all överflödig utrustning bortplockad. Han bär badbyxor och en tunn ”rash guard” på kroppen. Inga flaskor på ryggen. Ingen dykväst eller alternativ luftkälla. På sin vänstra sida bär dykaren en etappflaska med regulator. Slangen går runt nacken och fram till munnen. Dykaren har högra handen utsträckt framför sig. Med den styr han den kraftiga X-skotern. Moppen är fästad via en rem på en D-ring i selen. Så ser en ”Monkey-rigg” ut i ett nötskal.
Allt onödigt är borta. Flaskan sitter under min vänstra arm och undangömd bakom axeln. Därför blir vattenmotståndet minimalt. Man kan braka iväg med en fart och styrförmåga som måste upplevas för att riktigt begripas. Det är helt enkelt en befriande upplevelse. Förmodligen det närmaste man kan komma till att flyga.

Stolledykning?
Idén till Monkey Diving kläcktes ombord på safaribåten M/V Tala år 2006. Tala är försedd med massor av utrustning för teknisk dykning. Överallt finns dubbelapparater, skotrar, etappflaskor och vadhelst man har användning för när Röda Havets djup ska utforskas.
Dykplattformen var belamrad med prylar. Men ibland behövde man ju bara inspektera propellern, skrubba båtskrovet eller hämta upp ett tappat föremål. Då greppade en besättningsman helt sonika en etappflaska och hoppade i vattnet. Snart kom de underfund med att en ryggplatta med sele också var praktisk. Dels gav den lite avvägning och var bra att fästa flaskan på. Dels hade man fria händer. Arrangemanget visade sig vara enormt behagligt och händigt. Gänget upplevde en frihet i vattnet som de aldrig förr varit i närheten av. Nästa steg var logiskt. Varför inte ta med även en skoter?
Användningsmöjligheterna ökade. Man kunde susa runt på grunt vatten längs en revkant. Man kunde komma snabbt i vattnet för att exempelvis ta bilder av passerande delfiner eller en valhaj. Då hinner man inte dra på sig full utrustning! Man kunde också tillryggalägga långa sträckor. Den super-strömlinjeformade riggen gav längre räckvidd och högre hastighet.
– Så småningom började alla våra gäster att ställa frågor om riggen. Redan från början stod en sak klar för oss. Den skulle bli mycket populär. Särskilt när vi slängde in en skoter i blandningen. Det berättar Faisal Khalaf från Red Sea...