När hummern är röd innan den blivit kokt

Vi är omgivna av nätburar med levande revfiskar. Platsen är en träplattform en bit utanför Borneos östkust. Hit kommer uppköpare från hela regionen. Precis nu ligger ett stort fartyg från Bali och väntar på att lastas. Vi är här för att se vilka typer av revfisk som säljs. Då upptäcker vi att det inte bara handlar om fisk. En nätbur är fylld till randen med olika sorters humrar. Några av dem är fullkomligt gigantiska.
Åsynen av de många humrarna chockerar mig. Jag har nyligen tittat i vår indonesiska fiskguide (en motsvarighet till WWF Sveriges ”Fisk till middag?”). Där noterade jag att hummer var rödmarkerad tillsammans med mantor, klumpfisk, napoleonfisk och havssköldpaddor. Det betyder att konsumenterna å det kraftigaste tillråds att hitta ett alternativ till dem.
Förutsättningar att bli långlivade är typiskt för arterna på fiskguidens röda lista. Det är alltid lite speciellt att möta varelser som kanske har levt längre än man själv har gjort. Den känslan minskar självklart inte med åren. Hur ser det då ut med hummern? Den byter ju med jämna mellanrum ut sitt ytterskal när den har ”vuxit ur fracken”. Därmed förlorar den de hårda delar som kan berätta något om dess ålder.
Man vet att det tar en amerikansk hummer mer än fem år att växa till ett halvt kilo. Enligt en metod tar man hummerns vikt i kilo gånger fyra och lägger till tre. Då får man åldern i år. Det verkar stämma ganska bra. Med den uträkningsmetoden skulle en jättehummer på 25 kilo med lite snabb huvudräkning kunna vara ett djur som är mer än 100 år gammalt.
Överexploatering har på många ställen drivit hummern in i rödmarkering. Ett av dess problem är den långsamma tillväxten. Men också att man fångar både omogna och gravida djur. Vi står framför en nätbur huvudsakligen fylld med gravida honor. En av arbetarna håller upp en stor hummer. Han visar oss de tusentals orangeröda äggen. Sedan kastar han hummern i en vid båge genom luften tillbaka i bassängen.
”Visa lite respekt” tänker jag. Först har hon burit runt med sina ägg under skalet i ungefär ett år. Därefter skulle de ha suttit fast på undersidan av hennes stjärt i ytterligare 9-11 månader innan de kläcktes. Antalet ägg beror på hummerns storlek. Bara ett fåtal procent av ynglen överlever larvstadiet. Därför är de stora och produktiva honorna viktiga för artens överlevnad.
Hummerfiske kan genomföras mera skonsamt. På andra sidan jorden i det amerikanska Maine har man fångat nordamerikansk hummer i flera generationer med ett lokalt utformat regelverk. Bestämmelserna har uppenbarligen hållit fisket igång utan någon form av kvotering. Reglerna talar om både minimi- och maximistorlek. Stora djur är som sagt bäst på att föröka sig. Fiskare i Maine skulle aldrig drömma om att ta en hona med ägg. Gravida honor sätts ut igen. Dessförinnan skär man ut en liten trekant i stjärten. Den markerar att det är en produktiv hona. Per definition är hon sedan fredad för all framtid.
Liknande regler fanns...