DYK på YouTube  DYK på Facebook  Hämta RSS feed  NYHETSBREV!!

  Biologi  Biologi
Närbild – Främmande arter
Regnbågen härstammar ursprungligen från Nordostasien och västra Nordamerika. Den planterades in i Sverige för första gången redan 1892. Arten är idag Sveriges mest odlade matfisk.
Närbild – Främmande arter
Östersjöns vanligaste havstulpan Balanus improvisus är en invandrare som kommit hit från Amerika. Arten ställer idag till med mycket förtret för båtägare såväl på ost- som västkusten.
Närbild – Främmande arter
Kinesisk ullhandskrabba, Eriocheir sinensis kom till Europa redan i början av 1900-talet med barlastvatten. Arten känns lätt igen på sina ludna klor.
Närbild – Främmande arter
Den amerikanska kammaneten Mnemiopsis leidyi noterades i Sverige för första gången hösten 2006. Idag förekommer arten redan i massförekomster under sommarhalvåret längs både väst- och östkusten.
Närbild – Främmande arter
Signalkräftan importerades för att planteras ut i vatten som drabbats av kräftpest. Idag är signalkräftan den i särklass viktigaste orsaken till spridning av pesten.
Närbild – Främmande arter
Import av amerikansk hummer, Homarus americanus riskerar dessvärre att slå ut hela vårt europeiska hummerbestånd.

Närbild

– Främmande arter

Text och foto: Anders Salesjö
Över hundra arter från andra delar av världen har kommit till svenska vatten. Många av dessa arter har etablerat sig i våra hav och insjöar; några av dem är idag ekonomiskt viktiga för oss medan andra utgör ett mycket stort miljöhot.

Med människans snabba och långväga transporter lyckas djur och växter passera barriärer som de aldrig skulle ha kunnat ta sig förbi utan vår hjälp. På det viset sprids arter från sin ordinarie miljö och hamnar på nya platser där de inte hör hemma. De allra flesta organismer som kommer till en helt ny främmande miljö överlever inte någon längre tid, utan de dör ut av sig själva. Någon gång ibland trivs de främmande arterna alldeles utmärkt i sin nya miljö och de kan då lyckas etablera sig som en nyintroducerad art. Oftast orsakar dessa nyintroducerade arter inga som helst bekymmer, men ibland kan introduktioner av främmande arter få i det närmaste katastrofala följder. Dilemmat är att det aldrig går att förutse vad som kommer att hända om en främmande organism får fäste i en ny miljö. Att sprida främmande arter till nya miljöer innebär därför ett mycket stort risktagande som kan rubba balansen i hela ekosystem, men det kan också få mycket dyrbara ekonomiska konsekvenser.

Båttransporter sprider djur och växter
Sjöfarten är utan tvekan en av de mest bidragande orsakerna till spridning av främmande arter i marin miljö. Sedan århundraden har djur och växter följt med som fripassagerare på och i båtskroven. Östersjöns vanligaste havstulpan, Balanus improvisus är faktiskt en tidig invandrare som kommit hit från Amerika. Arten noterades i Östersjön redan 1844. Idag är denna havstulpan mycket vanlig även på västkusten. De flesta båtägare hade nog gärna sett att den aldrig kommit hit; det är nämligen framför allt denna art som växer sig fast undertill på våra båtar.
Djur och växter följer inte bara med på båtarnas skrov. En annan mycket vanlig spridningsväg är via vatten som finns inne i fartygens barlasttankar. Båtarna använder barlasttankar för att avväga sig på ungefär samma sätt som en dykare gör med sin väst. Flyter båten för högt tar man in vatten i tankarna, då sjunker båten ner en bit. Ligger båten istället för djupt så tömmer man ut en del vatten och båten flyter då upp högre. Då fartyg lastar eller lossar så reglerar man mängden barlastvatten. På så vis kan tusentals kubikmeter med havsvatten från andra kontinenter helt plötsligt hamna vid Sveriges kust. Dessvärre är det inte bara vatten som transporteras i tankarna utan barlastvattnet innehåller ofta larver och vilstadier till många olika djur och växter som inte hör hemma här.

Ny kammanet i svenska vatten
Det finns mängder av exempel på främmande arter som kommit till våra hav eller närliggande havsområden med barlastvatten. En mycket tidigt introducerad art som tagit sig hit med barlastvatten är kinesisk ullhandskrabba. Den kom till Europa redan i början av 1900-talet. Det är en relativt storvuxen krabba som har ett benspann på upp till 25 centimeter. Arten är mycket lätt att känna igen då den har typiska ludna klor. Idag förekommer ullhandskrabban sparsamt på såväl väst- som östkusten.
Alldeles nyligen...

Logga in för att se fullständiga artiklar, eller registrera dig om du inte redan har en inloggning på DYK. Båda är här.

Skaffa också prenumeration på DYK tidningen här.

Läs även

Skaffa dig information, inspiration och upplevelser