Sydliga fiskarter

De sydliga fiskarter som ökat i omfattning på våra breddgrader är sådana arter som normalt finns strax söder om oss. Det verkar som att en del av dessa arters nordgräns förflyttats norrut. Under sommaren då vattnet blivit uppvärmt börjar de komma hit och de klarar sig sedan bra under hösten så länge som vattnet är någorlunda varmt. När vinterns kyla sätter in på allvar dör de flesta av dem. En sådan art som gästar svenska vatten är sardinen. Förr kunde det gå flera år mellan fynden av sardin på svenska västkusten, nu påträffas denna art varje år. Fynden av ansjovis visar också en tydlig ökning. Tidigare påträffades enstaka individer, men numera kan man få hundratals i ett enda tråldrag konstaterar personal från Fiskeriverkets Havsfiskelaboratorie i Lysekil. Taggmakrillen är en annan art som yrkesfiskare och fiskeribiologer också märkt en tydlig ökning av på senare år. Dessa kommer numera till Skagerrak och Kattegatt i stora stim framför allt under hösten. Även sportfiskarna rapporterar att de fångar mer sydliga fiskarter. De upplever ökade förekomster av fenknot. Förr var denna en raritet som fiskades upp enstaka gånger med många års mellanrum, numera fångas flera exemplar årligen längs västkusten.

Mulle och Sankt Pers fisk
Snorklare och sportdykare rapporterar om en annan mycket vacker, liten fisk som de numera observerar regelbundet vid grunda sandstränder under eftersommaren och hösten. Fisken kallas populärt för mulle. Den är tillplattad från sidorna och har relativt stora ögon som är placerade högt upp på hjässan. Dagtid har den ett längsgående mörkrött band längs hela kroppen och genom ögat. Det röda bandet är ofta extra kraftigt om de uppträder i stim. Över och under det röda bandet går ett antal gula band. Nattetid ändras färgteckningen markant. Fisken blir då istället spräcklig med väldigt intensivt röda partier mot en ljusare kropp. Det bästa kännetecknet på en mulle är nog två långa, vita och trådliknande utskott under hakan. De kallas för skäggtömmar och är ständigt i rörelse då fisken letar mat över sand och lerbottnar. Skäggtömmarna används för att smaka och känna sig fram till födan.
På några få meters djup under sommarmånaderna ser sportdykarna ibland en annan fisk som verkligen får dem att spärra upp ögonen. Sankt Pers fisken ser nämligen ut som en fantasivarelse ur en tecknad film. När hösten kommer flyr de det kalla ytvattnet och söker sig djupare ner. Det är främst nu under hösten och början av vintern som fisken fångas i trål. Yrkesfiskare och fiskeribiologer på västkusten rapporterar att de får mer och mer sankt Pers fisk i sina redskap. Fiskeriverkets forskningsfartyg Argos genomför regelbundet provtrålningar i Kattegatt och Skagerrak för att inventera våra fiskbestånd. Vid dessa provtrålningar fick man hösten 2004 åtta stycken sankt Pers fiskar. Under 20 års provtrålningar där innan har man endast fångat en enda individ.

Tryckarfisk – en ny art för...