Naturkrönikan

Somliga fiskar kan ge ifrån sig kraftiga elektriska urladdningar. Andra har utvecklat otroligt hög känslighet för minimala elektriska impulser. Här tittar vi närmare på vad elektriciteten betyder i havet.

Fiskar kan utdela elstötar
Hos alla djur uppstår svaga elektriska strömmar när nervimpulser skickas iväg eller muskler arbetar. Elektriska fiskar har utvecklat förmågan att förstärka fenomenet till kraftiga elektriska urladdningar. De produceras i ett speciellt organ som består av kraftigt ombildade muskelceller. Cellerna har förlorat förmågan att dra ihop sig. I stället är de specialiserade på att tillverka elektrisk ström. I det elektriska organet sitter tusentals platta celler tätt ihop (elektroplaxer). De är staplade i långa rader. Med organet i vila är cellerna positivt laddade på utsidan och negativt laddade på insidan. Summan av laddningarna är noll.

Elektricitet som dödar
Strax före en elektrisk urladdning skickar hjärnan en signal genom nervsystemet till den första elektroplax-cellen  i raden. Omedelbart därefter strömmar positiva joner (Na+) in i cellen. Det medför en ögonblicklig ändring i laddningen på cellens ena sida. Det uppstår en elektrisk spänning över cellen på ungefär 150 millivolt. Det är inte mycket. Men cellerna i elektroplaxerna är seriekopplade. Spänningen från varje cell adderas till alla de andras – precis som när man seriekopplar batterier. Med många tusen elektroplax-celler ordnade i staplar kan den elektriska ålen åstadkomma urladdningar på flera hundra volt. Urladdningen måste avfyras när bytesdjuret är i rätt position. För det ändamålet använder den elektriska ålen en sorts pacemaker för att starta urladdningen i precis rätt ögonblick.

Känsliga hajar
Förmågan att registrera mycket svaga elektriska strömmar är begränsad till vattenmiljöer med lågt elektriskt motstånd – alltså saltvatten. Där kan även extremt små elektriska urladdningar fortplanta sig genom vattnet.
Hajar är kända för att ha världens känsligaste elektriska sinne. Sinnesorganet sitter i de Lorenzinska ampullerna med högt specialiserade celler. Ampullerna kan förnimma elektriska urladdningar och omvandla dem till nervimpulser. Känsligheten är enorm. I teorin kan en haj uppfatta spänningsskillnaden mellan polerna på ett vanligt 1,5 volts batteri på 1 500 kilometers avstånd. Därmed kan hajar varsebli till och med den svaga elektriska aktiviteten i musklerna hos andra organismer. Därför kan hajar lokalisera sina byten oavsett hur väl de gömmer sig.
De Lorenzinska ampullerna förser hajar och rockor med ett sjätte sinne. Nämligen förmågan att förnimma elektromagnetiska fält och temperaturskillnader. Det har givit upphov till teorier om hur hajar och rockor navigerar ute på öppna havet. Kanske de kan känna havsströmmarnas elektriska fält och jordens magnetfält?