DYK på YouTube  DYK på Facebook  Hämta RSS feed  NYHETSBREV!

  Dykkemedicin  Dykerimedicin
Fridykaren Pierre Frolla ovanför vraket av en DC3 i Bahamas.
”One Breath: A Reflection On Freediving” är skriven av den brittiska manusförfattaren och regissören Emma Farrell. Boken redgör för hur hon började fridyka 2001, blev engagerad i sportens tävlingsgrenar och gick vidare till att bli en av dess främsta instruktörer. Den behandlar också fridykningens historia, dess metoder och fysiologi och konsten att ”andas rätt”. Den konsten har Emma lärt många sportdykare på sina kurser för ”Luftslukare”. De handlar om att minska sin luftförbrukning och att öka självförtroendet i vattnet. Bokens 112 sidor är rikt illustrerade med foton tagna av den forne världsmästaren i fridykning och numera frilansfotografen och skribenten Frederic Buyle. Den är publicerad av Pynto (ISBN 095423152), och kostar £19.99. Läs mer om Emma Farrells kurser på www.emma-freediver.co.uk eller leta reda på artikeln ”Truly, Calmly, Deeply” av Tim Ecott på www.divernet.com
Artikelförfattaren Emma Farrell började fridyka 2001 och gick vidare till att bli en av sportens främsta instruktörer.
Pierre Frolla dyker på ett vrak i Nassau i Bahamas.
No Limits – med eller uden flasker
Emma Farrell i ubåtsräddningstanken i Gosport.
Pierre Frolla på väg upp från ett dyk under Formula One Grand Prix i Monaco.
Natalia Molchanova är världsmästare i sex grenar. Här med Natalia Avseenko vid världsmästerskapen i Villefranche 2005.

No Limits

med eller utan flaskor

Text Emma Farell foto Fredric Buyle
Fridykarnas strävan att nå stora djup handlar delvis om att trotsa vetenskapens påståenden. Delvis om att visa den mänskliga kroppens och viljans till synes gränslösa förmåga. Emma Farell är författare och tränar dykare i andningsteknik. Hon menar att dykare med andningsapparat kan dra nytta av fridykningens teorier och metoder.

År 1952 experimenterade den franske läkaren Cabarrou med människans bröstkorg. Han undersökte vad som skulle hända om man fridök djupare än 50 meter. Hans slutsats blev en sträng varning till var och en som tänkte försöka: ”Après, il s’ècrase.” (”Sedan blir man krossad”).
Sommaren 1961 kontrollerade fridykaren Enzo Maiorca saken. I Ustica tog han ett djupt andetag och störtdök rakt genom farhågorna ner till 51 meter. På den tiden ansågs det djupet vara gränsen för vad den mänskliga kroppen kan tåla. Under vårt århundrade har Annabel Briseno tagit sig ner till 71 meter och tillbaka. Hon är i alla fall mormor och i 50-årsåldern! År 2002 dök Tanya Streeter till 160 meter i grenen ”No Limits”. Det var då djupare än någon man eller kvinna fridykt tidigare.

Det stora blå
Fridykarnas strävan att nå stora djup handlar delvis om att trotsa vetenskapens påståenden. Delvis om att visa den mänskliga kroppens och viljans till synes gränslösa förmåga. Viljan dras till sin yttersta spets i fridykningsgrenen ”No Limits” – inga gränser. Namnet ger en både ordagrann och filosofisk beskrivning av vad saken gäller. Det är den djupaste och farligaste formen av fridykning. I ett sådant dyk hänger sig dykaren fast vid en metallsläde. Slädens vikt får ekipaget att snarast störta ner till det djup där nedstigningslinan tar slut. Nere i djupets mörker måste dykaren hantera kvävenarkos och extrema tryck och samtidigt fylla en lyftsäck från en gasflaska. Säcken lyfter dykaren tillbaka till ytan.
Grenen odödliggjordes i Luc Bessons film ”Det Stora Blå”. Den väcker också störst uppmärksamhet i media. Men den är även orsak till att fridykning har klassificerats som en ”extremsport”. För varje meter som rekorddjupet ökade blev läkarna allt mer konfunderade. Snart häpnade de. De upptäckte alla kroppens möjligheter att anpassa sig. Anpassningarna gjorde det möjligt för människor att nå djup som dittills tyckts helt omöjliga.Fenomenet ”blood shift” avslöjades. Det innebär att blod strömmar över från armar och ben in mot bröstkorgen. Där fyller blodet upp utrymmet efter de hoptryckta lungorna. Därför krossas inte bröstkorgen som Cabarrou hade förutspått. Blodet gör också mera syre tillgängligt för hjärnan och hjärtat. Pulsen och ämnesomsättningen minskar. Mjälten drar ihop sig för att avge upp till 10 procent mera hämoglobin till blodet.
Våra kunskaper om hur kroppen anpassar sig till höga tryck ökar ständigt. Samtidigt skapar fridykare och utrustningstillverkare nya tekniker och metoder för att ta dykare allt djupare.

No Limits
I grenen No Limits ersätter man ofta masken med en näsklämma och ett par ”våta simmarglasögon”. Sådana glasögon är vattenfyllda och försedda med linser för att korrigera ljusbrytningen. Därmed slipper man tryckutjämna masken och kan spara luft för att tryckutjämna öronen. Smärta från trycket på trumhinnorna är den viktigaste faktor som begränsar fridykare....

Logga in för att se fullständiga artiklar, eller registrera dig om du inte redan har en inloggning på DYK. Båda är här.

Skaffa också prenumeration på DYK tidningen här.

Läs även

Skaffa dig information, inspiration och upplevelser