Northern Diving Group

De vistas i totalt mörker djupt inne i vattenfyllda utrymmen i kärnkraftsdrivna ubåtar. Till skillnad från grottdykare försöker de inte vidga gränserna för vad som är upptäckt. De njuter inte av skönheten hos droppstenar. Dykarna i Northern Diving Group inom Royal Navy har till uppgift att göra ett jobb. De ska hjälpa till med att hålla Storbritanniens ubåtsflotta i drift.
Ubåtar har dubbla skrov. Det inre är tryckskrovet. Inuti det äter, bor och arbetar besättningen. Ytterskrovet kallas formskrov. Det ska ge ubåten dess strömlinjeformade skepnad. Utrymmena inne i tryckskrovet är ytterst snålt tilltagna. Därför är mellanrummet mellan skroven fullknökat med apparatur typ sonarsändare och utrustning för styrning och framdrivning.

Enclosed Space Diving Set
Förr eller senare under en ubåts 20 till 30 år av tjänstgöring kommer sådan apparatur att haverera. Den behöver bytas ut eller repareras. Vid stor översyn tar man in ubåten i torrdocka. Proceduren är tidskrävande och dyr. Den kräver långsiktig planering. En del underhåll typ reparationer på sonarutrustning går att fixa i vattnet. Det sparar både tid och pengar. Just mellanrummet mellan tryckskrovet och formskrovet är arbetsplats för dykarteamet ”Enclosed Space Diving Set” (ESDS). En enda dykare ska slingra sig in i de trånga utrymmena och ägna så mycket som möjligt av sin arbetstid åt den aktuella uppgiften.
ESDS-dykarna använder torrdräkt och viktbälte av vanlig civil modell. Där upphör likheterna med vanliga sportdykare. Standardflaskorna med gas har slopats och ersatts av gasförsörjning från ytan. ”Navelsträngen” står för både gasförsörjning, dykartelefon och videosignal från en kamera monterad på dykarmasken. Med navelsträngen eliminerar man behovet av en stor gasflaska. Den skulle annars göra det ytterligt komplicerat för dykaren att ta sig in i de trånga utrymmena. Gastillförseln tillåter dessutom dykaren att stanna nere nästan obegränsad tid.
Båten på ytan har både kompressor och luftbank. På en kontrollpanel kan dykledaren övervaka dykarens luftförbrukning och bottentid. Där kan han även ge dykaren instruktioner via telefonen. Liksom vid de flesta militära operationer ansvarar dykaren inte själv för att hålla reda på djup och tid. Sådant plus eventuell dekompression ligger i stället på dykledarens ansvar. Dykaren ska kunna koncentrera sig helt på den aktuella arbetsuppgiften och ingenting annat.
Via dykartelefonen kan också flera dykare i vattnet samtala med varandra. Det är praktiskt när den arbetande dykaren behöver verktyg eller reservdelar för att fortsätta jobbet. Eller kanske hjälp med navelsträngen när han ska vända i en trång passage. Dykledaren kan också se vad dykaren håller på med via videokameran som sitter monterad på hjälmen.

Nöduppstigning
Ställena dit man skickar ESDS-dykarna medför även andra utmaningar. På HMS Vanguard tar man sig ner till sonaravdelningen genom ett...