OWUSS-stipendiet

Långt bort från allfarvägen mötte vi ett gäng från NPS på ett ensligt beläget hotell vid sjöstranden. Gänget bestod av Dave Conlin, Sami Seeb och den tidigare Rolex-stipendiaten Joe Hoyt. Vi hade ”lånat” Joe från NOAA. Efter en kort natt plockade vi ihop våra rebreathrar. Lyckligtvis hade vi möjlighet att dyka med dem på projektet. Sedan tog vi oss till dykplatsen för första gången. Ett par uppankrade båtar hade bundits samman och utgjorde vår dykplattform. Det dröjde inte länge innan vi gick ner för att titta på fyndet. Det är ett stort vrak med mycket intressant konstruktion.
Sådana flytande anläggningar för att vaska guld hade inga egentliga propellrar. Motorerna användes för att dra i kablar uppspända mellan sjöns sidor. Ovanpå vraket ligger en kabelfärja som hade oturen att sjunka – vilket spektakel! Efter en snabbkurs i kartering deltog vi i ansträngningarna att undersöka platsen. Vi kunde tillfoga en del detaljer till den gemensamma kartan.
Arkeologiskt arbete var mycket intressant att lära sig lite om. Det omfattar en massa exakt kartering. Mycket mer än att bara gräva fram brädstumpar ur slammet. Vi fick också goda tillfällen att fintrimma våra färdigheter med rebreather.
Efter Vegas flög jag till Vancouver. Där tillbringade jag en vecka före jul som praktikant på företaget Liquivision,
www.liquivision.ca. Företaget är ganska nystartat. Deras viktigaste produkt heter X1. Det är en dykdator baserad på idén att skilja hårdvara från mjukvara.
Du kan ju köpa en kontorsdator och byta operativsystem på den. På samma sätt går det att göra med den här dykdatorn. Jag jobbade på ett litet projekt som gick ut på att förbättra programvaran till datorn. Jag fick också chansen att titta på innanmätet i datorn och höra om hur den var konstruerad. Det var kul att få en inblick i något som tidigare bara varit en ”svart låda”. Jag fick lära mig förstå hur den fungerar. Eller ännu mer avgörande – vad som kan påverka hur den fungerar! I framtiden är det här ett område jag vill inrikta mig på. Praktikantperioden var alltså väldigt spännande och lärorik.
Ett par dagar före jul tog den slut. Än en gång bordade jag ett flygplan. Den här gången för en längre resa. Jag flög hela vägen tvärs över Stilla Havet till Indonesien! Chefen Stein Zahl på Kararu Dive Voyages (www.kararu.com) hade jag träffat på DEMA. Han hade erbjudit sig att vara värd för mig i mer än en månad ombord på deras safaribåt KLM Cheng Ho. Här ska jag passa på att lära mig vad som behövs för att driva dyksafari genom att vara hjälpreda på båten – och dyka en hel massa! Häng med nästa månad för en rapport från våra safariresor till platser som Raja Ampat, Ambon, Flores, Komodo och Bali…