Panik

Rädsla. Även den tuffaste dykare har säkert upplevt det före eller under ett dyk. I sådana fall är rädslan egentligen bara en nödvändig och normal reaktion. Dessutom tveklöst livsviktig. Den som aldrig är rädd befinner sig i ständig livsfara. Rädslan hindrar oss att försätta oss i farliga situationer – situationer där vårt välbefinnande är hotat och vi inte klarar att behärska läget.
I sådana lägen hjälper rädslan till att alstra den nödvändiga energin. Uppmärksamheten skärps. Vi får höjd beredskap att reagera. Sedan kan vi få grepp om problemet för att antingen reda ut det eller fly från det. Å andra sidan kan rädsla vara en nackdel. Speciellt när vi blir rädda utan att det sakligt sett finns någon fara som hotar. Dessutom kan överdriven rädsla utvecklas till panik i en alltför krävande hotfull belägenhet. Det är en av de farligaste orsakerna till olyckor vid dykning.
Rädsla beskrivs i många böcker och vetenskapliga rapporter inom psykiatri, psykologi och psykosomatik (att fysiska problem kan ha psykiska orsaker). Där framgår det att rädslan har många olika ansikten och möjliga definitioner. Lite förenklat kan vi ändå uppfatta rädsla som en utökad reaktion på stress. Förutom stressen tillkommer känslan att man inte kan behärska hotet.
För att kunna förklara fenomenet rädsla, måste vi alltså först besvara frågan: vad är egentligen stress? Fysiologiska stressreaktioner utreddes redan 1956. Den beskrivningen är ännu idag den mest välkända och gäller fortfarande. Där urskiljer man tre faser i reaktionerna på stress:

1. Alarmreaktionen
Stressförnimmelserna registreras av sinnesorganen och förmedlas till centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen). Då minskar pulsen. Blodtryck, muskelanspänning och kroppstemperatur sjunker. Vid extremt starka stressimpulser kan stressreaktionen stanna där. Läkarna beskriver det som en akut chockreaktion. Typiska kännetecken är att man blir skräckslagen och eventuellt helt kraftlös. Sådana alarmreaktioner känner alla till. Uttrycken är fast rotade i vardagsspråket: man blir ”stel av fasa” och står ”som fastnaglad av skräck”.
Utvecklingshistoriskt är en sådan mekanism motiverad. Många farliga rovdjur reagerar på bytets rörelser. Förr kunde människor ingå bland bytena! Genom skräckslagenheten får man chansen att inte bli upptäckt.
Liknande saker kan vi iaktta även nere i vattnet. Somliga dykare tvärstannar och rör sig inte en millimeter när en haj plötsligt uppenbarar sig bakom ett hörn. Hos andra dykare är å andra sidan alarmreaktionen mindre stark. Men vid ett oväntat möte med en haj råkar alla ut för en alarmreaktion med sjunkande blodtryck och muskelspänning. Därefter följer tämligen snabbt andra fasen i stressreaktionen:

2. Motståndsfasen
Inom ramen för stressreaktionerna spelar en mycket gammal struktur i hjärnan en viktig roll. Samma struktur finns även hos lägre utvecklade ryggradsdjur: hypotalamus...