Pegasus Thruster

Fjärrkontrollen satt i ett fast grepp mellan handtaget på min stora kamera och min ena hand. Med den andra höll jag i det andra handtaget på kamerahöljet och tittade genom sökaren. Det såg inget vidare lovande ut.
Jag hade hoppats på att få provåka med Pegasus Thruster genom att svepa majestätiskt runt vraket efter den 155 meter långa Spiegel Grove utanför Florida Keys. Hård blåst hade gjort det omöjligt att dyka i havet. Därför fick vi nöja oss med att gå ner i en liten å i Florida. Där var sikten knappast bättre än i min hemmasjö Wraysbury Lake – ett veckoslut när alla dykelever har grumlat upp den.
Nu hade jag i alla fall rest väldigt långt. Återresa till England var omöjlig på grund av en plym med vulkanaska över Europa. Jag måste alltså göra det bästa av en hopplös situation. Jag tryckte på den stora ”GO”-knappen. Elektroniken behövde ett par ögonblick för att kolla att allt var tekniskt OK. Sedan bar det av.
Färden gick helt tyst och utan någon ansträngning från min sida. Jag följde min likadant utrustade dykkompis Dean Vitale tätt i hälarna genom grumset. Det var meningen att jag skulle försöka ta några bilder. En sak var helt unik med vår färd. Jag hade bägge händerna fullständigt fria. Jag kunde använda kameran under full fart framåt.
Andra undervattensmopeder kräver antingen att man håller i dem med bägge händerna. Eller också blir man bogserad i en lina. Då måste man likafullt styra mopeden med minst ena handen. Att låta sig bogseras med händerna frestar hårt på händer och armar – till den grad att mopeden knappast kan påstås erbjuda förflyttning helt utan möda.
Med fria händer behövde jag bara vrida överkroppen lite för att styra dit jag ville. När jag släppte knappen på fjärrkontrollen stannade jag direkt. Magnetströmbrytaren såg till att ekipaget stoppade ögonblickligen. Jag vände mig åt det håll jag ville åka, tryckte på knappen igen – och fortsatte åt precis det hållet. Allt kändes så självklart och så förbluffande enkelt.

Efterfrågad
Dean Vitales grundidé för Thruster var att den skulle användas av rörelsehindrade dykare. Han fortsätter det arbetet med Fraser Bathgate och organisationen Wounded Warriors. Apparaten verkar vara idealisk för det ändamålet. Även andra har fångats av idén. Man hinner uträtta betydligt mera nytta i vattnet med den. Då gör man ju inte av med en massa luft enbart på att sparka sig fram.
Säkerhetstjänster har upptäckt att de behöver betydligt mindre tid att inspektera skroven på fartyg som anlöper hamnen i Miami. Amerikanska försvarsmakten experimenterar också med några exemplar. Dean förbereder sig på att visa upp sin idé för SeaBees (amerikanska flottans dykande ingenjörstrupper) och andra delar av militären. Woods Hole Oceanographic Institution har köpt in några exemplar. Likaså broinspektörerna inom Floridas transportdepartement.
Till och med på brittiska säkerhetstjänsten är de intresserade. De har uppgiften...