Polynesien

Liksom i övriga delar av Södra Stilla Havet brukar man dyka i sund mellan öarna och längs väggar på revens utsidor. Innerlagunerna är eldoradon för dykelever och snorklare. Men på grundområdena runt några av öarna går det också att uppleva hyggliga och rentav fascinerande undervattensscenerier.
Rangiroa, som hör till Tuamotuarkipelagen, är världens näst största atoll, efter Kwajalein i Mikronesien. Den mäter 75 km gånger 25 km och är den mest befolkade ön i gruppen. Det är också här man hittar några av de bästa grundområdena för dykare. Redan på knappt knädjupt vatten är det lika troligt att stöta på hajar som längs atollens lovprisade vertikalväggar och i de två sunden. Avatoru Pass är kanske det bättre av dem – fast skillnaden är hårfin. Där kan man förvänta sig stora barrakudastim tillsammans med grå revhaj, vitspetsad och svartspetsad revhaj och silverspetshaj. Tiputa Pass är lite mindre spektakulärt men nästan lika bra.

Tahiti alldeles i närheten är stället för både smekmånadspar och dykare. Ön är känd för ”Myteriet på Bounty” och har blivit den stora favoriten bland semesterfirare på jakt efter sin bit av paradiset. Dykarna håller mestadels till på läsidan på västra stranden. Dykningen där är knappast krävande. Ofta använder man dykplatserna för avrostning eller vidareutbildning innan man kastar sig ut på de stora utmaningarna runt Rangiroa. Bland mysdyken ingår matning av vitspetsade revhajar vid Tahiti Wall, oceaniska vertikalväggar vid Vavi och en märklig källa där sötvatten sipprar ut i oceanen och gör vattnet ”suddigt”.
Moorea är en annan ö inom samma område. På grund av dykcentren på ön har den blivit hajkramarnas gunstling. Hajmatningarna vid Taotoi och Tiki Point lockar till sig i stort sett samtliga arter i området. Dykarna får underbara tillfällen till nära bekantskap med mer än bara grå revhajar. Vid Stingray World matar man också rockor. Alltihop ger strålande underhållning – fast jippona har stulit rampljuset från den egentliga dykningen på Moorea. Och den är minst lika spännande.

Från augusti till oktober finns extra godbitar att hämta för dykare där. Knölvalar på långvandring kommer nämligen dit för att roa sig. Från båtarna släpper man inte ner dykare bland valarna. Men gästerna får chansen att lyssna på valarna och se dem uppe vid ytan.
Bora Bora framkallar inre bilder av solsmekt sand med milda vågor kluckande mot stranden. Precis så ser verkligheten också ut. Bara man inte kommer dit under orkansäsongen. Ön erbjuder fina möjligheter att se högsjöarter och hajar. Revet har ett sund där dykningen kan bli riktigt nervkittlande. På utsidan finns miltals med branta revväggar. Enklare dykning kan genomföras i innerlagunen.

Leopard Ray Trench är ett speciellt förtrollande ställe. Där får besökarna chansen att se leopardrockorna som givit platsen dess namn. White Sand Valley har ett ofantligt barrakudastim och gott om haj bland alla de andra vanliga...