Rab & Krk
– dykning i Kroatien
För fyra år sedan dök vi för första gången i Adratiska havet utanför den kroatiska kusten. Då gick resan till några öar i det yttersta kustbandet, nu ville vi utforska de mer kustnära öarna Rab och Krk i Kvarner arkipelagen. Vårt första intryck var att de senaste fyra åren, med ökat antal turister, hade gjort Kroatiska kusten ännu mer tillgängligt och turistvänligt. Öarna i den kroatiska skärgården har blivit fullkomligt nerlusat med dykcenters och de flesta är, precis som för fyra år sedan, familjeföretag där servicen håller hög standard. Vår resa började med ett charterflyg till den gamla hamnstaden Split. Väl på flygplatsen hyrde vi bil för 400 kronor per dag och åkte norrut på E65. Efter att ha navigerat oss förbi motorvägens biltullar och småvägarnas slingrande klättrande ned längs kusten tog vi färjan från Stinica, för c:a 100 kronor med bil och passagerare, till byn Yablanac på ön Rab. Det var härligt att på färjan få första glimtarna av Medelhavet efter den långdragna svenska våren, junivinden vällde in som sammet över relingen och den lilla bilfärjan, som inte var mycket större än att sju bilar fick plats efter varandra, gungade behagligt. Bilvägen från färjan till Lopar och vår första destination Moby Dick Diving visade sig ta längre tid än vad vi först trott när vi studerat kartan, då vägarna på ön var gropiga och slingrande. Bilfärden på de smala tröttsamma vägarna vägdes upp att hela ön andades stillhet, vilket var som balsam för våra stressade storstadssjälar.
Dykning på ön Rab
Vi gav oss ut på vår första dykdag tidigt på morgonen. Det var nästan ingen vind och mellan de beigevita bergen flöt himmel och hav ihop utan skarv. Den breda dykbåten gled sakta fram medan Mladen, vår kapten och tillika ägaren av dykcentret Moby Dick Diving, berättade om hur Lopar genom åren sakta hade tagit formen av en liten turistort. Från att ha varit en liten fiskeby hade Lopar nu flera småhotell och en anlagd finkornig sandstrand. Den dykdagen tog färden ut till dykplatsen ungefär 20 minuter, vilket visade sig vara standardtiden för de andra kommande dyken. Under våra dyk på Rab simmade vi ofta längs bergsväggen för att utforska grottor och små tunnlar och leta bläckfiskar mellan stenar. När vi väl hade fått in snitsen på att hitta de små stenrösen som den åttaarmade bläckfisken lägger framför sin håla, upptäckte vi att håligheterna i berget vimlade av bläckfiskar. Den ljusa bottnen varvades med små kullar där det gula sjögräset klängde sig fast och precis som på många andra ställen i Medelhavet kunde man i små grottor hitta stora skorpionfiskar som med röda glittrande ögon betraktar dykare alldeles stilla. I ytvattnet drog ibland stim av små glänsande fiskar förbi och deras kroppar reflekterade det starka solljuset, några stora fiskar stötte vi aldrig på, förutom en ensam gigantisk skorpionfisk.
Kolla korallerna
Vattnet i Adriatiska havet blir egentligen aldrig så pass...