Rebreather

► Jag har en plan. Vi ska använda en dammsugarslang, en kakburk, ett motorcykelhjul, en handfull kalk, en eldsläckare och en kokosboll.” Det låter ordagrant som Sickans inköpslista för ännu en listig kupp med Jönssonligan. Faktum är att komponenterna med lätthet kan utgöra beståndsdelar i en hembyggd rebreather.
Dammsugarslangen kan modifieras till andningsslangar på rebreathern. De ska bara förses med backventiler så att gasen strömmar rätt väg runt genom systemet. Kakburken kan innehålla kalken som renar utandningsgasen från koldioxid. Från motorcykelhjulet hämtar vi innerslangen. Den får fungera som andningssäck. Eldsläckaren modifieras så att den kan innehålla syrgas. Den behöver vi för att fylla på andningskretsloppet efterhand som vi förbrukar syret. Nu behöver vi bara ett bitmunstycke och ett remställ. Sedan har vi en fix och färdig fungerande rebreather! Kokosbollen då? Den används inte i bygget. Den ska vi bara käka upp…
Bara ett ytterst litet fåtal har väl ens funderat på att bygga sin egen andningsapparat med öppet system. En rebreather är faktiskt så enkel att den låter sig knåpas ihop hemma på köksbordet – även om det knappast är någon bra idé om den ska användas för annat än att leka med. Beskrivningen ska bara ge en bild av hur enkel grundprincipen för en rebreather egentligen är. Testa med att googla på ”homemade” plus ”rebreather”. Du kommer att få se beskrivningar på åtskilliga mer eller mindre användbara McGyver-varianter.

Syrgas
Grundläggande skillnaderna mellan de tre rebreathertyperna är sättet som syrgas fylls på i andningskretsloppet – och om apparaten mäter eller inte mäter syrgashalten i kretsloppet.
Syrgasrebreathern är den enklaste formen av slutet system. Det var också den som historiskt utvecklades först. I syrgasrebreathern finner vi alla grundbeståndsdelar i varje annan rebreather: ett andningskretslopp, en skrubberenhet som absorberar koldioxid, en andningssäck och en gasflaska. Systemet fylls på från en flaska ren syrgas för att ersätta det syre som dykaren förbrukar under dykets lopp. Det finns ingen inertgas typ kväve eller helium i kretsloppet. Därför bestraffas dykaren inte med någon dekompression oavsett dykets djup eller varaktighet.
Några typer av syrgasrebreather fyller på syrgas till systemet med konstant flöde. Då måste flödet noga justeras till den hastighet som dykarens ämnesomsättning förbrukar syret med. Det kan ändra sig under dykets lopp beroende på hur hårt dykaren arbetar. Därför kan apparater med enbart konstant syrgasflöde blåsa in för mycket syrgas i kretsloppet. Då blir det nödvändigt att släppa ut överskottsgas. Det ger både bubblor och gasförlust. Omvänt kan flödet också bli för snålt under perioder med hårt arbete. Det kan lösas genom att dykaren manuellt pyser in lite extra syre via en handmanövrerad ventil.
Konstruktionsmässigt är syrgasrebreathrar ganska enkla. De kräver ju ingen elektronisk...