Sorry, you need to enable JavaScript to visit this website.

DYK på YouTube  DYK på Facebook  Hämta RSS feed  NYHETSBREV!!

  Viden  Vetenskap

Rebreathers

Del II – Historia

Text & foto: Jesper Kjøller

Människan har genom alla tider letat efter tekniska möjligheter att vistas kortare eller längre tid i ogästvänliga miljöer. Dykning med slutna system är mycket äldre än de öppna. De första 200 årens utveckling av rebreathers drevs av militära och yrkesmässiga behov, men under de senaste 20-30 åren har den tekniska nöjesdykningen drivit på utvecklingen.

Universalgeniet Leonardo Da Vinci (1452 till 1519) sysslade bland annat med att konstruera dykutrustning, men det var bara på ritbordet. Idag vet vi att Da Vincis princip inte skulle ha fungerat överhuvudtaget.
Ungefär 1680 vidareutvecklades Da Vincis idéer av en annan italienare. Giovanni Borelli utgick fortfarande från antagandet att man kunde inandas sin egen utandningsluft.

Borelli var åtminstone klar över att utandningsluften var ”oren”. Han föreslog att man skulle ”rena” den genom att leda luften via ett kopparrör som kyldes ner av vattnet. Borelli trodde att orenheterna skulle kondenseras i röret, och därmed inte påverka dykaren. Hans anteckningar avslöjar att han nog inte själv helt trodde på idén. Vi vet inte om Borellis utrustning någonsin testades i praktiken. Hans skisser visar för övrigt den första dykaren med simfenor.

År 1771 uppfann man luftpumpen. Det blev då möjligt att pumpa ner luft genom slangar till dykaren på bottnen. Pumpen blev avgörande för den ytförsörjda dykningens utveckling. Det alternativet till rebreather är det som gäller för yrkesdykare än idag. 

Redan året därpå uppfann fransmannen Sieur Freminet en sorts rebreather som kunde återanvända utandningsluften. Freminets uppfinning var nog inte helt lyckad. Han dog av syrebrist efter att ha provat sin apparat i tjugo minuter. Kanske borde han ha väntat till 1773? Då upptäckte den franske kemisten Lavoisier att syre är nödvändigt för att upprätthålla livet – och att människor och djur förbrukar syret i luften.

År 1878 fick den engelske ingenjören Henry Fleuss patent på sin utrustning. Den bestod av en gummimask förbunden med en andningssäck och en syrgasbehållare av koppar. Koldioxiden togs bort genom att man lät gasen passera genom repslingor dränkta i kaustiksoda. Han kunde dyka upp till tre timmar med sitt system. Fleuss testade sin apparat 1879 genom att tillbringa en timme i en vattentank. En vecka senare dök han till 5,5 meter i öppet vatten. Hans uppfinning räknas som den första fungerande rebreathern.

Fleuss dykapparat användes vid ett tunnelbygge där det var omöjligt att anlita tungdykare med gasförsörjning från ytan. Den blev också en stor succé i samband med räddningsaktioner i översvämmade gruvor.
Vid början av 1900-talet nådde syrgasrebreatherns...

Logga in för att se fullständiga artiklar, eller registrera dig om du inte redan har en inloggning på DYK. Båda är här.

Skaffa också prenumeration på DYK tidningen här.

Fakta

BEGRÄNSAD  
Syrgasrebreathern – enkel och pålitlig, men den har ett praktiskt maxdjup på 6-7 meter och används därför i stort sett bara av dykare inom militären.

Fakta

PÅLITLIG  
Halvsluten rebreather – SCR. Här en Halcyon RB80, utvecklad för avancerad sportdykning, i synnerhet djupa grottdyk. Relativt enkel och pålitlig teknik, men inte lika...

Fakta

FLEST FÖRDELAR  
Den helslutna rebreathern – CCR. Här en AP Valves Buddy Inspiration, framtagen för tekniska dykare som får förlängda bottentider, eftersom maskinen utnyttjar den tillgängliga...

Läs artikeln i DYK #46:





SOME images:
, , ,

Läs även

Skaffa dig information, inspiration och upplevelser