Rebreathers

Universalgeniet Leonardo Da Vinci (1452 till 1519) sysslade bland annat med att konstruera dykutrustning, men det var bara på ritbordet. Idag vet vi att Da Vincis princip inte skulle ha fungerat överhuvudtaget.
Ungefär 1680 vidareutvecklades Da Vincis idéer av en annan italienare. Giovanni Borelli utgick fortfarande från antagandet att man kunde inandas sin egen utandningsluft.

Borelli var åtminstone klar över att utandningsluften var ”oren”. Han föreslog att man skulle ”rena” den genom att leda luften via ett kopparrör som kyldes ner av vattnet. Borelli trodde att orenheterna skulle kondenseras i röret, och därmed inte påverka dykaren. Hans anteckningar avslöjar att han nog inte själv helt trodde på idén. Vi vet inte om Borellis utrustning någonsin testades i praktiken. Hans skisser visar för övrigt den första dykaren med simfenor.

År 1771 uppfann man luftpumpen. Det blev då möjligt att pumpa ner luft genom slangar till dykaren på bottnen. Pumpen blev avgörande för den ytförsörjda dykningens utveckling. Det alternativet till rebreather är det som gäller för yrkesdykare än idag. 

Redan året därpå uppfann fransmannen Sieur Freminet en sorts rebreather som kunde återanvända utandningsluften. Freminets uppfinning var nog inte helt lyckad. Han dog av syrebrist efter att ha provat sin apparat i tjugo minuter. Kanske borde han ha väntat till 1773? Då upptäckte den franske kemisten Lavoisier att syre är nödvändigt för att upprätthålla livet – och att människor och djur förbrukar syret i luften.

År 1878 fick den engelske ingenjören Henry Fleuss patent på sin utrustning. Den bestod av en gummimask förbunden med en andningssäck och en syrgasbehållare av koppar. Koldioxiden togs bort genom att man lät gasen passera genom repslingor dränkta i kaustiksoda. Han kunde dyka upp till tre timmar med sitt system. Fleuss testade sin apparat 1879 genom att tillbringa en timme i en vattentank. En vecka senare dök han till 5,5 meter i öppet vatten. Hans uppfinning räknas som den första fungerande rebreathern.

Fleuss dykapparat användes vid ett tunnelbygge där det var omöjligt att anlita tungdykare med gasförsörjning från ytan. Den blev också en stor succé i samband med räddningsaktioner i översvämmade gruvor.
Vid början av 1900-talet nådde syrgasrebreatherns...