Sök & finn

Vad är något av det trevligaste och mest tillfredsställande en dykare kan uppleva? Att hitta något som har försvunnit. Och att ta upp det till ytan igen. Men uppgiften måste hanteras effektivt och säkert. Det kräver en del färdigheter och metoder. Att leta försvunna föremål i vattnet är inte enkelt. Då krävs noggrann planering och god kommunikation. I bärgningsproceduren ingår tågvirke och taljor, skenande lyftsäckar och föremål som lossnar på vägen. Allt kan lätt sluta i kaos om man inte bär sig rätt åt. Som namnet antyder kan varje sök- och bärgningsaktion delas in i två faser: sökning … och bärgning. Sökningen handlar om att välja rätt metod för att lokalisera föremålet. Bärgningen om att välja rätt redskap för att ta upp föremålet till ytan.
Sökning behöver inte alltid avslutas med bärgning. Alla bärgningar har heller inte föregåtts av en sökning. Säg att du letar efter ett vrak eller ett rev där du förväntar dig att få se något speciellt. Eller att du letar efter ett par solglasögon som någon har tappat från en båt i hamnen. I bägge fallen är det i högsta grad fråga om sökning. Ändå finns det ingen anledning att sätta igång med en stor bärgningsaktion efteråt. Omvänt kan du ha hittat ett föremål av en ren slump och vill bärga det. Eller föremålet kanske redan är markerat med en boj som gör det enkelt att finna. Det är exempel på bärgning utan föregående sökning.
Vi kan alltså inleda med att titta på sökning och bärgning som två skilda fenomen. Vi tar sökning först.

SÖKNING
Har du provat att leta efter något i vattnet? Alla kan nog skriva under på att det inte är enkelt. Dykningens tredimensionella natur, vattnets rörelser och bristen på hållpunkter för blicken gör sökning till lite av en utmaning.
I princip söker vi alltid efter något när vi dyker. Inte nödvändigtvis något som är borttappat eller dyrbart. Helt enkelt något som är spännande, något att uppleva, något att fotografera, något att visa dykkompisen, överraskande möten med vattenvarelser eller något att berätta om efter dyket.
Egentligen är alltså alla dyk ”sök-dyk”. Det finns andra och allvarligare aspekter på sökmetoder. Förhoppningsvis får du aldrig användning för dem i verkligheten. Exempelvis de metoder för personsökning man får lära sig på Rescue-kurser.
Sökning innebär att dykaren är totalt koncentrerad på sin uppgift. Då är det lätt hänt att man råkar överskrida gränser. Man drabbas lätt av skattletarfeber och tunnelsyn. Som vid alla andra dyk gäller det att planera noggrant innan man hoppar i. Grundläggande dykplanering inkluderar naturligtvis gränser för tid, djup och luftförbrukning. Men den speciella sökplanen är nyckeln till framgång. Vem gör vad? Vilka kompasskurser och sökningsmetoder ska användas? Simma aldrig runt bara på måfå! Då ska du ha maxflax för att lyckas hitta något! Ibland träffar man någon som pekar ut över vattnet och säger: ”Den sjönk...