Saltstraumen

►  Resan hit var inte billig, och det allra bästa hade förmodligen varit att köra bil upp och göra dykningen till en del av Norgesemestern. Eventuellt kan man använda SAS-poäng för att boka flyg, men även då blir det en rejäl kostnad. Vår plan var i alla fall att komma hit med några kompisar och dyka i tre dagar. Vi reste hit i mitten av september, och det var fortfarande lite brittsommar, soligt och nästan vindstilla. Vi satte oss ner med en kopp kaffe och frågade hur det ser ut nuförtiden. Hur det var med fiskbeståndet, vad man kunde hoppas på att se och om det fortfarande var så många fiskedrag att plocka upp.

Det hela började med att Fredric inte kunde vara med som guide just då. Vi fick istället dyka med Borghild, vilket vi gärna gjorde. Hon vet jättemycket om det marina livet, och hon har guidat oss förut.

Fredric visade oss sin hand, och ena fingret var fortfarande svullet och lila. På det senaste dyket hade han plockat många fiskedrag, och då fick han olyckligt nog en krok i fingret. Det slutade med antibiotika med dropp på sjukhus, och självklart med några dagars dykförbud.

Intressekonflikt
När man står utanför dykcentret ser man en träplanka full med alla sorters fiskedrag. Fredric berättar att de hittills i år har tagit upp 135 kg bly, och mer ska det bli. Förra året låg rekordsiffran på 268,5 kg bly. De är anslutna till PADI Project Aware sedan många år och har ”adopterat” sitt område som de försöker skydda. De plockar med sig fiskedrag varje gång de dyker och man kan följa utvecklingen på en karta. De har alltid med sig en plastflaska för att samla in skräpet, eller søpplet som Fredric säger. Han är egentligen svensk, men numera pratar han lite “svorska”.

Han och Borghild har varit engagerade i många år för att skydda det marina livet, som dykarna kommer hit för. Samtidigt ökar mängden skräp från fisketuristerna alltmer, och de hinner inte att ”hålla rent” från fiskedrag i det tempo som nedskräpningen fortgår. Ingen i kommunen agerar trots att problemet är känt. Det pågår en intressekonflikt mellan dykare och sportfiskare, och förmodligen även turistnäringen. Ett ytterligare hot är harpunfiskare som beter sig som troféjägare. De kommer från ingenstans, fridyker ner och siktar på att ta den största fisken. Sedan försvinner de igen. Allt det här sker helt lagligt, eftersom harpunfiske inte är förbjudet i Norge.

Gemensam överenskommelse
Mest hotad är tyvärr havskatten, eftersom den oftast ligger stilla i sin lilla grotta på inte alltför stora djup. Fredric och Borghild, men även alla dykklubbar och dykare i området, har en gemensam överenskommelse att inte jaga havskatt i Saltstraumen. Men för att inse varför vi ska skydda just havskatten, måste vi förstå hur den lever, så kan vi ge den lite skydd.

”Att vi har lika mycket havskatt i Saltstraumen som förr kommer inte av sig självt. Den höll på att försvinna, även här, på grund av undervattensjakt....