DYK på YouTube  DYK på Facebook  Hämta RSS feed  NYHETSBREV!

  Biologi  Biologi
Sandskädda
1 av 1

Sandskädda

Text och bild: Anders Salesjö

Sandskäddan är en av de vanligaste plattfiskarna i Nordsjön. Den påminner mycket om skrubbskädda och rödspätta och kan liksom dessa båda arter ha orangefärgade fläckar på kroppens sandfärgade ovansida. Den blir upp till 40 centimeter lång och kan väga maximalt ett kilo.

Utbredningsområdet sträcker sig från Biscayabukten till Vita havet och Island. Arten är allmän i Skagerrak och Kattegatt samt förekommer regelbundet i södra Östersjön, men i de norra delarna är den bara tillfällig.
Sandskäddan påminner mycket om skrubbskädda och rödspätta och kan liksom dessa båda arter ha orangefärgade fläckar på kroppens sandfärgade ovansida. Om orange fläckar förekommer är de dock inte så intensivt färgade som rödspättans ofta är. Mitt på kroppen finns en smal, ljus linje som sträcker sig från huvudet till stjärten. Linjen kallas sidolinje och förekommer hos nästan alla fiskar. Med hjälp av sidolinjen kan en fisk känna av vågrörelser i dess närhet. Ett säkert kännetecken på sandskäddan är att sidolinjen går i en kraftig båge åt vänster strax bakom huvudet. Detta kännetecken gör att sandskäddan är lätt att skilja från andra plattfiskar. Det finns nämligen ingen annan nordisk plattfisk med en liknande sidolinje. Däremot finns det flera plattfiskar vars sidolinje böjer av åt höger, så är fallet med till exempel piggvar och slätvar. Ytterligare ett bra kännetecken på sandskäddan är att den har en mörk linje längs kroppens båda sidor som markerar gränsen mellan kroppen och fenorna.
Arten håller sig i närheten av kusten på 2-200 meters djup, men den är mest allmän mellan 20-40 meter. Sommarmånaderna och hösten tillbringas på grundare djup än vintern då de flyr kylan ner till det varmare djupvattnet. Som namnet antyder trivs den bäst på sandbottnar, men den förekommer även på ler- och grusbottnar. Födan utgörs nästan helt av bottenlevande djur såsom små kräftdjur, musslor, maskar, ormstjärnor och sjöborrar.
Hanarna blir normalt könsmogna vid två till tre års ålder då de är 15-20 centimeter långa och honorna vid tre till fem års ålder då de uppnått 20-25 centimeter. Leken sker på djupt vatten från 30 meter och nedåt. Den äger normalt rum under vår och försommar, men kan fortsätta ända in i augusti. En storvuxen hona kan producera upp till 150 000 ägg. Romkornen är cirka en millimeter i diameter och svävar normalt fritt i vattnet. I Östersjön och andra bräckvattensområden kan salthalten ibland vara för låg för att rommen ska kunna sväva, vilket resulterar i att äggen sjunker till botten och dör. Äggen kläcks tre till tolv dygn efter leken. De nykläckta små larverna är cirka 2,5 millimeter långa och fortsätter att sväva runt i fritt vatten. När ynglen uppnått en längd på cirka 14 millimeter söker de sig till botten och börjar leva som små plattfiskar. Ynglen tillbringar sin första sommar på sand- och lerbotten i skyddade vikar ofta på djup grundare än en meter. Under senhösten då de uppnått en längd på cirka fem centimeter drar de ut på djupare vatten. Tillväxttakten för sandskäddan är allmänt sett långsam, men den varierar kraftigt från plats till plats. Generellt sett är den lägst i de minst salta områdena inne i Östersjön och högst i oceaniskt vatten med en salthalt på 3,5 procent. Honorna växer normalt snabbare än...

Logga in för att se fullständiga artiklar, eller registrera dig om du inte redan har en inloggning på DYK. Båda är här.

Skaffa också prenumeration på DYK tidningen här.

Läs även

Skaffa dig information, inspiration och upplevelser