Sao Paulo

►  Tyskarna påstod att det handlade om kommersiell trafik för att lasta järnmalm i Narvik. Befälhavaren trodde inte på detta, utan förberedde sina enheter för krig. Den 7 april kontaktade han marinstaben, som emellertid inte trodde att fartygen var på väg till Norge, och han beordrades att fortsätta observera.

Den 8 april blir det tyska trupptransportfartyget Rio de Janeiro sänkt utanför Lillesand av en polsk ubåt. Ungefär hälften överlevde och berättar att de var på väg till Bergen. När befälhavaren får dessa nyheter blir han helt säker - tyskarna skulle komma till Bergen.

Tyvärr har varken marinstaben eller hans eget folk samma uppfattning, så många struntar i hans order. Exempelvis förberedde man aldrig torpedbatteriet vid farleden in till Bergen, och befälhavaren för torpedbåtarna hade gett sina mannar ledigt. Minsveparen TYR lyckades dock lägga ut minor, men det var för sent för att hinna osäkra dem innan de tyska fartygen anlände. Det hela resulterade i att Bergen föll för tyskarna inom några timmar på morgonen den 9 april, trots strider och flera försök att stoppa dem.

Samma kväll blev det tyska försörjningsfartyget Sao Paulo minsprängt, och vraket ligger nu på 90 meters djup.

Dykning
Dykning på Sao Paulo är inte lätt. Det är ett djupt vrak, och det ligger i ett område med starka strömmar och mycket fartygstrafik. Åtminstone två dykare har mist livet här. Den första 1995, då han försökte bärga skeppsklockan, och 2014 förolyckades en annan dykare. Efter olyckan 1995 tog marinen bort klockan, för att inte locka andra. Jag har gjort många tekniska vrakdyk i Norge, men detta dyk är absolut det mest krävande, och det kräver noggrann planering. Men tidpunkten för dyket var bra, eftersom jag just avslutat min MOD3-utbildning. Min instruktör var Vegard Sandvik, och det är han som ska guida mig på vraket. Han har erfarenhet av vraket, och det passar mig bra med en guidad visning så att jag kan koncentrera mig på att ta bilder.

Vi är fyra som dyker tillsammans, vilket också ger bra support under dyket om det skulle uppstå problem. Båten ligger nära land och det tar lite tid med skoter ut till vraket, men på det sättet undviker vi att behöva ligga i strömmen under dekot. På vägen ut lämnar vi några av våra stage-flaskor på linan, så att vi inte behöver simma runt med dem på vraket. Det betyder att vi - oavsett vad som händer - måste återvända samma väg.

Jag plockar av mig den sista stage-flaskan på 50 meters djup, och jag känner lite tidspress. Därför är det viktigt att välja en bra plats att lämna den på, eftersom botten sluttar mycket och man riskerar att tappa tid på vraket om man fumlar med flaskan. Varje minut på vägen ner räknas, så det säger sig självt att dyket knappast går att göra utan en skoter.

Efter 50 meter börjar ljuset försvinna, och då måste man koncentrera sig mer för att följa linan, eftersom vi ligger 8-10 meter ovanför den för att minimera deko. Det är...