Scapa Flow

►  Go! skriker Emily uppifrån plattformen ovanför, och jag tar ett kliv ut från båten och landar bland vågorna ett par meter från bojen till nedstigningslinan. En lätt ytström för mig närmare och vi sjunker ner under ytan. Snart uppenbarar sig konturerna av det stora fartygsskrovet av SMS Dresden under oss.

Efter en snabb bubbelkoll glider vi ner utefter fartyget som ligger på sidan. En säl glider förbi precis framför och kikar nyfiket på mig innan den försvinner iväg. Vi simmar långsamt akterut och jag försöker urskilja de olika delarna av fartyget. När vi närmar oss resterna av bygget hoppar jag plötsligt till när en sjöfågel kommer farandes ut ur vraket. Vi närmar oss så småningom aktern och möts av två kanoner och ett par stiliga kapståndare, vilka användes för att dra upp ankare.

Efter att ha rundat aktern följer vi skrovsidan uppåt till ett stort hål och sjunker ner för att kika runt bland förvridna plåtar och olika maskindetaljer. Strömmen för oss sakta vidare upp längs skrovet, och efter en stund är vi tillbaka vid linan för att avsluta vårt dyk. Efter det 110 minuter långa dyket bryter jag ytan och signalerar till vår dykbåt, som direkt sätter kurs mot oss.

Emily stannar båten ett par meter framför, och utan någon ansträngning glider jag fram till båten och greppar en av linorna som hänger utefter sidan. Sedan är det bara att kliva på hissen som redan är nedsänkt i vattnet.

Väl uppe på båten tar man emot min kamera och hakar loss min bail-out-flaska. Jag hinner knappt få av mig prylarna innan jag får en stor kopp kaffe och en av Emilys hembakade kakor i näven - här blir man verkligen bortskämd.

SMS Karlsruhe
Mellan dyken finns det gott om tid att äta lunch och koppla av innan vi tuffar vidare mot nästa dykplats, och det är inte långt mellan vraken. Nästa dykmål är kryssaren SMS Karlsruhe, som även den ligger på sidan, men något grundare på max 27 meter. Jag ska erkänna att jag var lite besviken över sikten på det första dyket. Här var det betydligt bättre med mycket ytljus som gör det lättare att få en överblick med bättre fotomöjligheter.

Vi kommer ner vid fören, och det första jag ser är de två maffiga 5.9-tums däckskanonerna. Magnus och Totte hjälper mig med belysning och Sara agerar modell när jag tar några foton innan vi fortsätter akterut.

På Karlsruhe är det väldigt trasigt, där maskinrummet en gång var, men resten av vraket är i hyfsat skick. Trots att fartyget är 112 meter långt har vi gott om tid att utforska det. De flesta vrak har en lina med boj i både fören och aktern, vilket underlättar en hel del. Om man mot förmodan inte skulle hitta någon av linorna finns alternativet att använda SMB. Här i Scapa Flow måste den vara röd. En gul SMB ska bara användas om det uppstår något problem för dykaren. Vi stannar en stund och fotar vid aktern innan vi går upp på linan som är fäst där.

Byggd för dykning
MV Huskyan är specialbyggd...