Silvertornado
– bland tonfisk på Malta
Att se stora fiskar under ytan är spännande. Att få komma riktigt nära dem är pulshöjande. Så hur känns det då att befinna sig mitt inne bland 350 ton stora, snabbsimmande fiskar? På ön Malta kan du få testa. Här har du nämligen möjlighet att dyka i tonfiskhägnen, ett äventyr som inte liknar något annat du upplevt under ytan.
Liksom så många andra dykplatser ser den inte mycket ut för världen uppe på ytan. Bara en ring med flöten bland många andra liknande ringar förtöjda några sjömil utanför Maltas nordkust. Sjön är ganska gropig. Ändå kan jag se att något ovanligt händer inne i ringen. Ytan är ännu gropigare där – och i ett oregelbundet mönster.
Mike Busitil från St Andrew’s Divers Cove förtöjer båten vid en boj strax utanför ringen av flöten. Emi Farrugia är projektchef för Marine Adventure Park. Han tar över dykgenomgången. Sedan simmar han till ringen av massiva flöten som omger tonfiskhägnet. Han kliver upp på ringen för att hjälpa dykarna in i hägnet.
Nere i vattnet kan jag inte se mycket från utsidan. Bara det tunga nätet som hänger ner från kraftiga flöten. Jag räcker upp kameran till Emi. Så tar jag sats och gör mitt bästa för att hindra mätinstrumenten på min rebreather att fastna i nätet. Emi och hans kompisar drar mig över flötena och in i hägnet. Fler dykare följer strax efter. Några har dykutrustning och andra tänker snorkla.
På vägen ner blir ett grått blurr till en oändlig vägg av silver. Väggen flödar oupphörligt förbi mig i stadiga 4 knop. Den räcker från strax under ytan ner till så långt jag kan se. Finns det mera blåfenad tonfisk än vatten innanför nätet? Tänk om man kunde skilja fiskar och vatten åt och hälla dem i varsin hink. Skulle hinken med fisk bli tyngre?
Jag simmar mot fiskarna. Den silverglittrande väggen delar sig för att flöda runt mig. Det är som att vara en igelkott på landsvägen. Det är ganska säkert att hålla sig på den vita mittlinjen. Men jag är livrädd för att någon förare ska byta fil i fel ögonblick. Men det gör ingen av tonfiskarna. Deras stiminstinkter är fintrimmade. De stöter aldrig ihop med varandra. Aldrig med någon dykare heller.
Malström
Ursäkta om jag gör en utvikning till ett av de mer välkända mötena med stora fiskar – hajmatning. I Karibien är det mestadels karibiska revhajar som är inblandade i sådant. De växer till 3 meter med en maxvikt på 70 kilo. Vid en typisk matning kan det vara från 10 till 50 hajar på plats – upp till 3,5 ton fisk.
Jämför det med en genomsnittlig blåfenad tonfisk. Den är 2,25 meter lång och väger 350 kilo. Men de kan växa till 4,3 meters längd och väga 680 kilo. Till och med de minsta tonfiskarna är större än jag. Det finns ungefär 1000 sådana i hägnet. Alltså cirka 350 ton fisk – eller 100 gånger så mycket som på en välbesökt hajmatning.
Eller strunta i antal och beräkningar. Själva upplevelsen går ändå långt utanpå vad några sifferuppgifter kunde ha förberett mig på. Jag är totalt överväldigad. Under de första 15 minuterna vet jag inte vart jag ska vända mig. Inte heller åt vilket håll jag ska rikta kameran.
Ständigt sug
Jag tar mig längre in i stimmet. Då upptäcker jag att jag sjunker. Jag dras ner i virveln som skapas av de ständigt kretsande fiskarna. Jag bryter...
