Större kantnål

Arten blir upp till 50 centimeter lång och är brunaktig, vanligtvis med breda mörka tvärband och en vit buk. Den finns utmed nästan hela Atlantens östra kust från Sydafrika i söder till i höjd med Trondheim i mellersta Norge. Dessutom finns arten i Medelhavet, Svarta havet och på Kanarieöarna. Längs Sveriges kust är den vanlig i hela Skagerrak och förekommer sparsamt i Kattegatt ända ner till Öresund.
Det finns flera närbesläktade arter som är lätta att förväxla med den större kantnålen. Vi har tre arter av kantnålar i Norden: tångsnälla, större kantnål och mindre kantnål, som alla är ganska lika. Dessa tre arter är dessutom relativt lika en närbesläktad grupp av fiskar som kallas havsnålar. För att hålla isär kant- och havsnålar kan man kolla om fisken har stjärtfena eller ej. Alla kantnålar har tydlig stjärtfena medan havsnålar saknar den eller så är den kraftigt reducerad. För att särskilja kantnålarna studerar man huvudet och nosens utformning. Tångsnällan har ett nosparti som är hoptryckt från sidorna och är högre än ögats diameter på smalaste stället. Till skillnad från tångsnällan har den större kantnålen och den mindre kantnålen mer eller mindre cylindriska nosar. De båda arterna är förvillande lika. Man skiljer dem åt på att den större kantnålen har en förhållandevis längre nos samt en förhöjning av huvudet strax bakom ögat. Under ögat finns oftast ett mörkt streck som går snett bakåt, detta streck saknas hos den mindre kantnålen. En av de mest markanta skillnaderna är annars storleken, en kantnål som är över 35 centimeter lång kan knappast vara något annat än en större kantnål. Den är dessutom grövre än alla våra havsnålsarter.
Den större kantnålen finns både vid kusten och på grunda bottnar längre ut till havs. Arten förekommer ned till cirka 90 meters djup, men är vanligast bland alger eller sjögräs ned till ungefär 20 meter. Den är tolerant mot sötvatten och vistas även vid å- och flodmynningar med bräckvatten. Arten är en passiv jägare som ligger stilla på botten och väntar på byten. Förbipasserande smådjur sugs in i toppen på fiskens pipettliknande nos. Födan utgörs framför allt av små plantoniska kräftdjur och fiskyngel.
Den större kantnålen leker under maj till augusti på grunda bottnar med alger eller sjögräs. Liksom andra kantnålsfiskar har de en märklig form av yngelvård med gravida hanar. Relativt långt ner på buksidan har hanen en påse eller ett så kallat yngelrum som ungarna utvecklas i. Honan är normalt den pådrivande vid leken och försöker övertyga hanarna om att få lägga sin rom i yngelrummet. En hona kan producera 200-400 ägg, som avges till olika hanar i flera omgångar. Så snart hanen tagit emot rommen befruktar han den inne i yngelrummet. Rommen sjunker sedan ned i en blodkärlsrik vävnad som påminner om människans moderkaka. Via denna vävnad får äggen syre och näring genom hanens blodkärl. Cirka fem veckor efter parningen...