Stjärna för en kväll

Inom klassen Tagghudingar kan arterna se väldigt olika ut. Ändå är samtliga byggda enligt samma grundprincip. Tänk dig att man skär kroppen i skivor vinkelrätt mot djurets längdriktning. Då får man något som påminner om apelsinskivor med vardera fem klyftor. Var och en av de fem klyftorna är nästan likadana. De innehåller varsin uppsättning organ med samma funktion. Det kallas för femtalig radiärsymmetri.
Kroppen hos tagghudingar har två ”poler” – munsidan och ryggsidan. Sjöstjärnor, ormstjärnor och sjöborrar har munnen vänd nedåt. Hos hårstjärnor och sjöliljor är munnen vänd uppåt. Sjögurkorna har ”lagt sig ner på sidan”. De har munnen i ena änden och ändtarmsmynningen i den andra. Dessutom finns det tagghudingar som har förlorat sin radiärsymmetri. Under utvecklingens gång har en del organ tillbakabildats. Hos dem har kroppen blivit tvåsidigt symmetrisk.

Hydraulik
Karakteristiskt för tagghudingar är deras vattenkärlssystem. Det består av en ringkanal runt tarmen och fem radiärkanaler. De löper ut i var sin ”klyfta”. Radiärkanalerna är i sin tur grenade. Varje gren utmynnar i en sugfot. En radiärkanal med sidogrenar och sugfötter påminner lite om en allé av träd. Vattenkärlssystemets förbindelse med omgivningen är en silplatta. Via stenkanalen står silplattan i förbindelse med ringkanalen. Vattnet i i hela systemet har samma salthalt som det omgivande havsvattnet. Därför är tagghudingar känsliga för plötsliga ändringar i vattnets salthalt. Alltså kan de bara leva i saltvatten och svagt bräckt vatten. Vattenkärlssystemet innehåller specialiserade celler som liknar våra vita blodkroppar. De har viktiga uppgifter med att transportera syre och näringsämnen, utsöndra avfallsprodukter, läka sår och återbilda förlorade kroppsdelar.
Tagghudingarna använder sugfötterna för att förflytta sig. Normalt har varje sugfot en sugskiva i änden. Djuret kan alltså ”suga” sig fast vid underlaget. En sugfot sträcks framåt genom att vatten pumpas ut i den från vattenkärlssystemet. Så träffar sugskivan nytt underlag. Då pressar sugfotens muskulatur tillbaka vätskan. Det uppstår ett undertryck. Foten suger fast. Fötternas sugförmåga används hos en del arter till att greppa tag i föremål och dra sig fram mot dem. Andra tagghudingar använder sugfötterna till att krypa på. En sjöstjärna kan åstadkomma en dragkraft på mer än motsvarande fyra kilo för att öppna ett musselskal.
Nervsystemet hos tagghudingarna är primitivt. En nervring runt svalget samordnar kroppens rörelser och reagerar på sinnesintryck. Tagghudingarnas sinnesorgan är ganska enkla. Hos några finns jämviktsorgan. Sjögurkor och sjöstjärnor har enkelt byggda ögon. Sjöborrar har lukt- och smakorgan på undersidan. Dessutom har alla tagghudingar sinnesceller i huden. Cellerna reagerar på beröring och dofter. Doftsinnet är viktigt både för att söka föda och när djuren ska fortplanta sig. En tagghuding svarar på doften av könsceller från den egna...