Stutthof

Efter sin fars tidiga död kom kejsar Wilhelm den andre till makten i Tyskland 1888. Wilhelm var barnbarn till den engelska drottning Victoria. Det var han mäkta stolt över.
Under sin barndom hade han ofta hälsat på familjen i England. Wilhelm blev snabbt fascinerad av de engelska traditionerna kring segling och sjöfart. Intresset ledde bland annat till att han deltog i kappseglingarna runt Isle of Wight. Därmed fick ha tillfälle att studera den engelska flottan. Så småningom blev han äldre. Då började en spirande avundsjuka på den engelska örlogsflottans storlek att växa fram. Under lång tid gick han omkring och tänkte: ”So ein Ding müssen wir auch haben”.
Man säger ju att skillnaden mellan pojkar och män är priset på deras leksaker. I det här fallet stämde det på pricken.
Kaiser Wilhelm fann en allierad i amiral von Tirpitz. Han blev den som stod för det politiska rävspelet. Slutligen accepterade den tyska Reichstag att flottan skulle byggas ut. Tyskarna började skapa ett reellt hot mot engelsmännens överhöghet på världshaven. Till följd av Der Kaisers avundsjuka och storhetsvansinne närmade sig världen nu sin första globala konflikt.
Första Världskriget rasade under perioden 1914-18. Både den tyska flottan och armén hade fullt upp att göra på många fronter. Tysklands befolkning drabbades av krigföringens konsekvenser i form av brist på allt. I synnerhet på mat.
Altonaer Fiskeri Selskab beställde år 1917 ett fartyg hos varvet J.G. Hitzler i Lauenburg. Skutan skulle försörja den hungrande befolkningen med mat. Under en så orolig tid var det ett bevis på handlingskraft att fiskeribolaget satsade på framtiden. Skeppet levererades den 11 mars 1918. Ägaren bodde i Hamburg men fartyget registrerades i Cuxhaven under namnet Nienstedten. Även under efterkrigsåren rådde stor fattigdom. Altonaer Selskabet hade räknat rätt. Det fanns alltid behov av fisk.
På hösten 1935 såldes Nienstedten till ett annat fiskeribolag i Nordenhamn i närheten av Bremerhaven. Därmed fortsatte hon att arbeta i Nordsjön. De nya ägarna behöll fartyget i knappt 4 år. I juli 1939 såldes det vidare till ett bolag i Danzig. Där blev det omdöpt till Stutthof. Nu var det sillfiske i Östersjön som gällde.

Under tiden hade det politiska klimatet i Tyskland ändrats. Man började återigen att tänka krigiska tankar. Herr Hitler talade till folket och hetsade regelbundet upp sig till hysteriska höjder. Han framhävde fördelarna med att Tyskland utvidgade sitt territorium av säkerhetsmässiga skäl. Många tyskar kände sig orättvist behandlade av omvärlden. Nu utlovades de en stolt framtid i tusenårsriket. De valde att lyssna till locktonerna.
All krigföring är beroende av att försörjningsleden fungerar. Såväl material som ammunition – men även livsmedel. Utsvultna soldater är inte särskilt effektiva. Därför var det viktigt...