Suunto D4
– ny instegsmodell
För en del år sedan testade jag en tidig version av ”datoruret” Suunto Mosquito. Av plast. Jag blev lite förskräckt när instrumentet fylldes med vatten. Suunto hade haft problem med tillverkningen. Problemen löstes innan modellen lanserades på allvar. Därför hade jag inga förbehåll mot trippelgasmodellen D9 och dubbelgasmodellen D6 som kom efter. Jag använder bägge sida vid sida på nästan alla dyk.
D9 är en aning för klumpig för att bära som armbandsur till vardags. D6 går bra. Mosquito verkade lite för billig.
Nu kommer Suunto D4. Den placerar sig prydligt i den nedersta änden av Suunto-serien. Kombinationen av kompositmaterial och metall får den att så gott som se ut som ett armbandsur. Dessutom är den en fullfjädrad dekompressionsdator för nitrox RGBM-algoritm, valfria djupa stopp och viktiga funktioner för fridykare. Därmed ersätter den också D3 som digital dive-timer.
D4 är programmerad att i fridykningsläge registrera djupet tre gånger per sekund för att ge precis avläsning av maxdjupet. Den upplyser också om tiden i minuter och sekunder mitt på skärmen. De av användaren programmerbara larmen kan ställas in i förväg och hålla dig informerad under dykets lopp. Den verkar vara en perfekt partner för fridykare.
Algoritm
Jag är inte fridykare. Därför är jag mera intresserad av datorfunktionerna. D4 kan ställas in för nitrox mellan 21 och 50 procent och till maxvärden på syrepartialtryck mellan 0,5 och 1,6 bar. Den passar bra in tillsammans med D6 och D9 för de flesta dyk jag gör.
D4 använder Bruce Weinkes RGBM. Det går att välja fullversionen eller den mer aggressiva inställningen på 50 procent. RGBM-algoritmen tar verkligen tag i och minskar dyktiderna utan deko. Den förlänger också dekotiderna efter en serie dyk som exempelvis på dyksafari. Suunto har blivit kritiserade för att vara alltför återhållsamma. Men kan man vara alltför försiktig när det gäller ens hälsa?
Inställningar
Tidigare hade jag problem med att ställa in nya dykdatorer. Tillverkarna har så småningom insett att dykare inte alltid är speciellt klyftiga. D4 var alltså intuitiv att manövrera. Det var enkelt att ställa in tid och datum, nitroxprocent, djup och dyktid, försiktighetsnivå, djupa stopp och samplingsfrekvens.
Datorn kunde också enkelt ställas om i fridykningsläge. Jag valde bort luftläget och använde nitrox 21 i stället. Jag ville inte riskera att fastna i luftläge. Datorn skulle nämligen användas till tre dyk per dag i en vecka. Efter dykning i luftläge måste man vänta tills datorn är helt ”utvädrad” innan den kan skiftas till nitroxläge.
Skärm
Under dyket kunde jag se aktuellt djup och kvarvarande bottentid – eller sammanlagd uppstigningstid och aktuellt stoppdjup. Man skiftar mellan dyktid och aktuellt syrgastryck genom att trycka på en av de fyra knapparna. Det går också att se klockan, vattentemperaturen eller...
