DYK på YouTube  DYK på Facebook  Hämta RSS feed  NYHETSBREV!!

  Biologi  Biologi
Symbios – ett vinnande koncept!
Två stora parasiter som bitit sig fast vid en läderlappsfisk, Platax orbicularis. Parasiterna är isopoder, ett gråsuggeliknande kräftdjur, som äter av fiskens yttre.
Symbios – ett vinnande koncept!
Den mikrolilla och surfande märlkräftan, eller amfipoden, håller sig fast vid den svajande sjöstjärnelarven, Asteria rubens, som är vår vanligaste sjöstjärna.
Symbios – ett vinnande koncept!
Sugfiskarnas design är speciellt anpassad för att leva ett liv på ett större djur och deras främsta ryggfenan har omvandlats till en sugkopp.
Symbios – ett vinnande koncept!
Eremitkräftan Pagurus prideaux med “sin” anemon på sitt eremitskal. Man kan tydligt se anemonens tentaklerna på undersidan av eremiten.
Symbios – ett vinnande koncept!
Röda havets tropiska korallrev behöver klart vatten och sol för att symbiosen med algen Zooxanthellae skall fungera. Algen lever i korallen och där äger fotosyntesen rum.
Symbios – ett vinnande koncept!
Titta extra noga nästa gång ni hittar den stora anemonen Bolocera tuediae. Ibland står ett helt stam med “mohikan” räkor, Spirontocaris lijeborgi, under tentaklerna.
Symbios – ett vinnande koncept!
Det är vanligare än man kan tro att maneter har små liftare men den här simkrabban var en extremt stor fripassagerare. Vissa liftare är ute efter att fly rovdjur, eller förflyttning medan andra är ofina nog att äta delar av sin värd.
Symbios – ett vinnande koncept!
Räkbulten, Amblyeleatris gymnocephala, och den ständigt städande räkan. Notera att räkans känselspröt är alltid i kontakt med bultens kropp för att kunna varnas vid fara.
Symbios – ett vinnande koncept!
Tittar ni noga sitter det ofta parasiterna på sjuryggen. Det är Copepoder, hoppkräftor, som precis som isopoderna på läderlappsfisken äter av det yttersta lagret av fisken.

Symbios

– ett vinnande koncept!

Text och foto: Magnus Lundgren

Hur kommer det sig att en liten bottenlevande fisk bestämmer sig för att dela hem med ett par räkor? Hur vet de att det kommer att fungera? Varför finns det anemoner utan anemonfiskar men inte anemonfiskar utan anemoner? Det finns massor av exempel där två vitt skilda arter bestämmer sig för att leva tillsammans och gör det framgångsrikt. Häng med in i undervattensvärldens intressantaste fenomen – symbioserna.

Människans tro har under modern tid flyttat sig ifrån Bibelns skapelseberättelse till Darwins ogudaktiga teorier om evolutionen. Livet i havet, ja i naturen, handlar initialt om överlevnad. De ”unga” lever för att växa upp och att undvika att hamna på menyn eller på tallriken hos andra. Den påföljande fasen involverar förverkligandet av individens eget självklara karma, nämligen att reproducera sig. Att föra sina arvsanlag vidare är en stor och stark drivkraft i naturen.

Nätverket överlever
Det finns olika strategier för att nå framgång. En känd strategi är fiskars bildande av stim. Då drar de nytta av närheten till andra, ofta av samma art, för att undvika att bli uppätna. Ett annat mer komplext exempel är späckhuggarna som lever i sin speciella flockhierarki där både söner och döttrar stannar hos sin moder hela sitt liv. En slags stabilitetspakt. Men den mest intressanta strategin, i alla fall enligt mig, är när vitt skilda arter av olika anledningar lever ihop. Det finns många märkliga och till synes osannolika symbiotiska förhållanden som upprepar sig på olika platser i våra hav.
Det är accepterat att evolutionen lyder under konkurrensens lag och att de bäst anpassade överlever. I mångt och mycket är det evolutionens fundamentala grundlag. ”Survival of the fittest” som vi har hört David Attenborough väsa fram på snygg brittiska så många gånger. Men ju mer vi studerar naturens mångfald av överlappande system desto tydligare ser vi även något annat. Vi ser fler ”bästa relationen överlever”. Vi ser fler ”bäst interaktion överlever” eller framför allt ser vi fler ”bästa nätverket överlever”. Det är detta faktum som gör symbioserna ännu mer intressanta.

Underskattad drivkraft
Tittar man historiskt på evolutionen har symbiosen fått mycket mindre uppmärksamhet som drivande kraft i jämförelse med predation och konkurrens. Numera finns det många som ser symbiosen som en viktig faktor bakom evolutionens långsamma men kraftfulla framfart. Biologen Dr Lynn Margulis menar att symbiosen är en av huvudkrafterna. Darwins föreställning om den konkurrensdrivna evolutionen inte är komplett enligt henne. Evolutionen är även starkt driven av samexistens, interaktion och ömsesidigt beroende mellan organismer. Hon säger att ”Life did not take over the globe by combat, but by networking”

Leva med
Termen symbios kommer ifrån grekiskan och kan översättas med ”att leva med” och användes för första gången 1879 av en tysk svampforskare som definierade fenomenet som “the living together of unlike organisms”. Den symbiotiska relationen beskrivs idag vanligen som en nära och varaktig interaktion mellan två vitt skilda arter och blir då ett slags samlingsbegrepp för olika typer av symbioser.
Det råder en viss debatt om vad som skall innefattas i begreppet symbios men generellt delar man in symbios i tre kategorier, mutualism, kommensalism och parasitism....

Logga in för att se fullständiga artiklar, eller registrera dig om du inte redan har en inloggning på DYK. Båda är här.

Skaffa också prenumeration på DYK tidningen här.

Läs även

Skaffa dig information, inspiration och upplevelser