Taggmakrill
Taggmakrillen finns längs större delen av östra Atlantens kust från Tromsö i Nordnorge ner till Sydafrika. Taggmakrillen och många andra av våra fiskar med sydlig utbredning har blivit allt vanligare vid Sveriges kust.
Taggmakrillen påminner utseendemässigt om sillen. Precis som denna har den silverglänsande sidor och en djupt urnupen stjärtfena. Till skillnad från sillen har dock taggmakrillen två ryggfenor, men man känner lättast igen den på en mörk fläck som finns på övre delen av gällockets bakkant. Den har också en karaktäristisk sidolinje; längs främre halvan av fisken går den i en båge, därefter går den relativt rakt bak mot stjärten. Fjällen längs sidolinjen är höga och kölade vilket gör att de kan se ut som tvärgående streck. Strax innan stjärtfenan reser sig fjällen så mycket från kroppen att de ser ut som en rad med taggar. Det är troligen dessa taggliknande fjäll som gett upphov till namnet taggmakrill. Normalstora individer blir cirka 25 centimeter långa, men arten kan bli ända upp till 70 centimeter och kan väga drygt två kilo.
Taggmakrillen finns längs större delen av östra Atlantens kust från Tromsö i Nordnorge ner till Sydafrika. Den finns också i Medelhavet och Svarta havet. Under sommarhalvåret är den vanlig i Skagerrak och Kattegatt samt förekommer sällsynt i Öresund och undantagsvis även i sydvästra Östersjön. Taggmakrillen är en vandrande fisk som kommer upp till våra vatten under slutet av juli. Den stannar så länge som det är tillräckligt varmt i vattnet. Normalt brukar stimmen återvända till sydligare breddgrader under senhösten eller början av vintern.
Taggmakrillen är vanligast utomskärs i öppet hav, men den uppträder även kustnära. Den lever i fritt vatten från ytan ner till cirka 110 meters djup. Arten lever normalt djupare om dagen och kommer upp grundare nattetid. Vuxna individer simmar ofta i stim tillsammans med makrill medan yngre individer på ett till två års ålder lever tillsammans med sill eller skarpsill. Födan består till stor del av fisk, men taggmakrillen äter det mesta den kommer över i lämplig storlek. Andra pelagiska fiskar som sill och skarpsill, men även bläckfisk och diverse kräftdjur utgör den huvudsakliga dieten.
Man skiljer på två europeiska bestånd av taggmakrill. Det ena beståndet leker främst i havsområdet från södra Portugal till nordväst om Irland under tidig vår. Det andra beståndet fortplantar sig i södra Nordsjön under sommaren. Efter leken företar båda bestånden näringsvandringar norrut. Det sydligare beståndet förflyttar sig väster om de brittiska öarna till Sydnorge och de nordligare delarna av Nordsjön. Nordsjöbeståndet vandrar däremot upp till centrala Nordsjön samt sprider sig vidare till Skagerrak och Kattegatt.
I Nordsjön samt västra Skagerrak och Kattegatt sker leken under juni-augusti då vattentemperaturen nått 8-12 grader. Leken sker i fritt vatten och en hona kan avge upp till 140 000 ägg som har en diameter på knappt en millimeter. Såväl ägg som yngel svävar runt i vattenmassan. Avkomman från Nordsjöbeståndet driver med strömmarna österut mot Skagerrak och Kattegatt. De nykläckta ynglen är 2,5-5 millimeter långa och söker ofta skydd bland brännmaneternas trådar. Det...