DYK på YouTube  DYK på Facebook  Hämta RSS feed  NYHETSBREV!

  Rejse  Resa

Tropisk trippel

– 3 filippinska favoriter

Text och bild: John Liddiard

Vi ser ofta Filippinerna som ett enda enhetligt dykresemål. Enligt John Liddiard är det ett misstag att se saken så. Landet är uppsplittrat på 7 000 öar utströdda över drygt två miljoner kvadratkilometer. Området erbjuder några av världens rikaste och mest varierade undervattensmiljöer.

Tänk dig att någon säger ”Nu åker vi till Karibien”. Inte förrän efteråt försöker du lista ut om han menade Kuba, Tobago eller någon av de många andra öarna. Filippinernas yta är hälften så stor som hela Karibiska Havets. Men landet har minst lika lång sammanlagd strandlinje. Och lika många öar och rev. Ändå brukar vi tänka på Karibien som femtio eller fler resmål snarare än ett enda.
Ganska snart begrep jag vilket mitt största problem skulle bli. Att välja mellan Filippinernas många möjligheter! De skulle ju rymmas på en och samma resa. Jag bestämde mig för ett representativt urval. Ett lugnt och avsides beläget ställe med orörda rev skulle vara med. Det fick bli Apo Island – landets mest framstående marina reservat. Sedan skulle det vara ett välbesökt resmål med bra dykning. Jag valde Puerto Galera på Mindoro. För vrakdykning blev det Subic Bay. Även det stället är välbesökt. Dessutom var en av USA:s flottbaser tidigare förlagd där. Vraken är av blandat amerikanskt och japanskt ursprung.

Apo Island  Fiskskådning är aldrig enkelt. Vid Rocky Point fann jag det särskilt besvärligt. Inte för att det var brist på fisk. Snarare för att det fanns alldeles för många! Enorma kaotiska svärmar av pyramidfjärilsfiskar och kirurgfiskar fyllde hela vattenmassan på sin ständiga jakt efter plankton. Rocky Point är den sydligaste udden på Apo Island. Halvvuxna yngel strömmar ut från uppväxtområdena i reservatet i norr. De hamnar i de starka strömmarna runt udden. Koraller täcker nästan hundra procent av bottnen. Mångfalden av välmående stenkoraller är slående. Men då kommer nästa problem: med så mycket koraller strövar fiskarna över stora områden. På sandbotten med enstaka korallblock håller fiskarna ju till enbart runt blocken! Jag försökte förgäves ställa in kameran skarpt på enstaka fiskar. Nio gånger av tio förlorade jag fisken ur sikte när den anslöt sig till ett gäng artfränder. Nu begriper jag hur det känns att vara en hungrig barrakuda.
Nästa dag är jag uppe vid halvåtta och i vattnet strax efter åtta. Hela ön ligger inom tio minuters båtfärd från badstranden. Båttypen kallas ”banca”. Skrovet liknar en kanot med utriggarpontoner av bambu på bägge sidor. Storleken kan variera från enmans paddeldrivna ”fiskebancas” till dubbeldäckade passagerarfärjor med dieselmotor hämtad ur en lastbil. De senare är riktigt bra dykbåtar.
Vi driver långsamt längs öns norra sida. Där ser jag att revet återigen är annorlunda. Korallblock och höga korallpelare reser sig från en sluttning med mörk vulkanisk sand. Det finns bägarkoraller i lysande orange och gult, de vanliga hårstjärnorna, små bordskoraller och ”kålhuvudskoraller”. Obegripliga mängder av fisk vimlar överallt. Jag slits mellan att utforska revet eller stirra ut i det blå för att få se barrakudor. Alvin är min guide och dykkompis. Han ger tecknet ”havssköldpadda”. Jag måste anstränga ögonen för att urskilja djuret mot den mörka sanden. Tar en omväg och smyger...

Logga in för att se fullständiga artiklar, eller registrera dig om du inte redan har en inloggning på DYK. Båda är här.

Skaffa också prenumeration på DYK tidningen här.

Läs även

Skaffa dig information, inspiration och upplevelser