DYK på YouTube  DYK på Facebook  Hämta RSS feed  NYHETSBREV!

  Biologi  Biologi
Tungevar
1 av 1

Tungevar

Text och foto: Anders Salesjö

I nordiska vatten har vi fyra familjer av plattfiskar: tungor, flundrefiskar, varar och tungevarar.

Tunga och småtunga är våra enda representanter för familjen tungor. Bland flundrefiskarna finner vi skrubbskädda, sandskädda och rödspätta samt de flesta andra av våra vanligt förekommande plattfiskar. Till vararna hör piggvar, slätvar, bergvar, småvar och glasvar. Inom familjen tungevarar förekommer en enda art i våra vatten som kort och gott kallas för tungevar. Tungevaren är lite av en doldis bland plattfiskarna, man hör sällan talas om den, men den är absolut inte sällsynt. Arten är inte tillräckligt stor för att ätas och den är nog den plattfisk som är bäst på att maskera sig i våra vatten. Kanske är detta en del av förklaringen till att den är så lite känd.
Som namnet antyder ser tungevaren ut som en blandning mellan en tunga och en var. Kroppen är förhållandevis smal och relativt långsträckt precis som hos tungorna. Huvudet skiljer de sig dock markant från tungornas. Liksom vararna har den stor mun och ögonen sitter på vad som ursprungligen varit fiskens vänstersida. Jämfört med varar som har liknande utseende så är ögonen förhållandevis små och de sitter tätt tillsammans. Ovansidan är oftast brunspräcklig, men färgtonen såväl som mönstret varierar med underlaget. Fjällen på ögonsidan är stora och syns väl, i kombination med kroppsformen och vänster sida upp är detta ett säkert kännetecken på arten. Huden på blindsidan är i det närmaste färglös och kroppen är mycket tunn, underifrån upplevs den därför som genomskinlig. Den når en maxlängd på 25 centimeter, men i Nordsjön blir den inte mer än knappt 20 centimeter lång.
Utbredningsområdet sträcker sig längs östra Atlantens kust från de nordligaste delarna av Marocko, runt de brittiska öarna och norrut till Shetlandsöarna. Arten finns även i Medelhavet och Svarta havet. Vid Norges kust förekommer den till i höjd med Bergen och den finns längs hela Sveriges västkust ner till södra Öresund. I Skagerrak är den mycket vanlig medan den är mindre allmän i Kattegatt. Arten lever på sand- och lerbotten på 2-200 meters djup, men är vanligast mellan 10-60 meter. Födan utgörs av små kräftdjur och fiskar, i synnerhet sandräkor och smörbultar av olika slag. Även havsborstmaskar äts med god aptit.
Tungevaren blir könsmogen vid en längd på 6-9 centimeter när den är två år gammal. Honorna är normalt något längre än hanarna vid könsmognaden beroende på att de växer fortare. Detta är ett allmänt drag för de flesta plattfiskar. Söderut i Europa sker fortplantingen redan under våren, men vid Bohuskusten sker leken under juni till augusti på 10-40 meters djup. En storvuxen hona kan då avge upp till 50 000 ägg, som är 0,6-0,8 millimeter i diameter. Mängden producerade ägg står i proportion till honans kroppslängd så en kort hona bildar betydligt färre ägg. Äggen kläcks efter 5-6 dagar till 2,6 millimeter stora larver. Såväl ägg som larver är pelagiska och driver runt fritt i vattnet. Då ynglen uppnått en längd av 6-8 millimeter är de utrustade med ett märkligt långt spröt på...

Logga in för att se fullständiga artiklar, eller registrera dig om du inte redan har en inloggning på DYK. Båda är här.

Skaffa också prenumeration på DYK tidningen här.

Fakta

Tungevarar, Bothidae
Vänstersidiga plattfiskar hos vilka basen av vänstra bukfenan är dubbelt så lång som basen på högra bukfenan. Familjens 115 arter förekommer främst i tropiska vatten. I nordiska vatten...

Läs även

Skaffa dig information, inspiration och upplevelser