Ubåten S2 återfunnen

Att ge upp för lätt är inte någonting man kan beskylla Björn Rosenlöf, Mårten Zetterström, Ingvald Eckerman, Richard Johansson, Patrik Palm och Mikael Sundin för. Efter 10 års sökande och utrustad med ny Side Scan Sonar gick dykbåten Argus ut för att söka som så många gånger förut. Man hade sökt på längden och tvären, djupare och djupare men aldrig grundare. Denna dag fick de ett infall och lät sonarfisken göra ett svep lite grundare. Bilden av något avlångt delat i två tre delar dök upp och en av delarnas skugga vittnade om ett u-båtstorn.  Jubel bröt ut men dåligt väder gjorde att det skulle dröja ett tag innan man kunde gå ner och undersöka vraket noggrannare. Tio års sökande skulle visa sig över.

Identifieringen
Vid första dyket på vraket insåg man snabbt att det rörde sig om den ubåt som man sökt efter i alla dessa år, S2. Det var en ubåt i rätt storlek, två elmotorer, två dieslar och ”rätt” ålder. Man hade hittat S7 tidigare och kände igen särdragen men ännu fanns inga bevis för att det rörde sig om just den s-ubåt som man letade efter nu. Det gick inte att se någon text alls på skrovet. Kanonsiktenas serienummer hittades väl synliga men sökgruppen kunde inte finna dem i tillverkningsdokumentationen. Vid ett av dyken som gruppen genomför för att försöka identifiera vraket tittar Patrik Palm närmare på propelleraxelns kon och ser numret 267. S2 är tillverkad på shipyard 267 och detta var beviset man behövde för att vara säker. Nästa steg för gruppen blev att komma på hur man skulle dokumentera fyndet och bevisa för berörda myndigheter att det är just S2.

Dokumenteringen
Gruppen förstärktes därför med Stefan Hogeborn som stillbildsfotograf samt Tor Jörgensborg och Mario Arena för att arbeta med att dokumentera på film. Dykningar planerades till Kristi himmelfärds helgen 2009 och på ett spegelblankt Ålands hav kunde dokumentationen börja. En viktig regel är att aldrig ifrågasätta när någon tummar ett dyk. När tiden för dyket börjar ta slut och Stefan Hogeborn, tycker att det är dags att tumma dyket stirrar Tor bara på Stefan någon sekund för att sedan skaka på huvudet.
– Då förstod jag att han var lika rörd som jag och vi stannade en halvtimme till, avslutar Stefan Hogeborn!