Ur Frodes loggbok

Ville möter mig när jag anländer till Mariehamn med färjan från Stockholm en eftermiddag i september. Vi kör till dykcentret, Dive Åland, där jag gör iordning min medhavda dykutrustning inför vrakdykning nästa morgon.

Ville bor i ett hus i Mariehamn, och jag själv blir inkvarterad i en bekväm liten gäststuga på gården. Något senare sitter jag i hans kök och njuter av Ålands gästfrihet med en kall öl i handen. Han står vid spisen och lagar middag åt oss medan vi snackar dykning. Ville berättar att hans dykkarriär började med ett PADI-certifikat på Phi Phi Island i Thailand 1991. Fem år senare blev han certifierad divemaster och instruktör på Åland. 2002 startade han dykcentret Oxygen Åland, som senare blev Dive Åland.

Välbevarade vrak
 "Åland är vrakdykarnas paradis eftersom vraken är så väl skyddade här", säger Ville och släpper blicken från grytorna på spisen. Det är absolut förbjudet att plocka föremål från vraken, och därför finns det många fina detaljer kvar på dem som gör det till en unik upplevelse att dyka här. Ville berättar att många av vraken fortfarande har sina skeppsklockor och maskintelegrafer kvar. “Här finns gamla träfartyg som är i så bra skick att de nästan skulle kunna segla igen om de bärgades”, fortsätter han. Men det är inte bara den hårda lagstiftningen som skyddar vraken. Den låga salthalten, kallt vatten och låg syrenivå gör att de gamla vraken bevarats. Samtidigt finns det ingen skeppsmask.

När Villes fru kommer hem, dukar han fram maten på bordet, och vi sätter oss och äter tillsammans.

Den största fartygskatastrofen
Nästa morgon åker vi, tillsammans med en grupp dykare från Stockholm, ut med Villes dykbåt. Jag ska dyka ihop med Petter, en mycket erfaren vrak- och teknisk dykare som använder en JJ-CCR rebreather

Vårt första dyk blir på SS Skiftet - ett 33 meter långt isbrytande passagerarfartyg som gick på rutten Mariehamn-Åbo. En tidig decembermorgon 1916 utgick fartyget från Mariehamn med destination Åbo. Detta var under första världskriget, då Åland tillhörde Ryssland. Vad kaptenen inte visste var att den tyska ubåten UC-27 hade lagt ut minor kvällen innan. Vädret var dåligt, och efter ungefär en timme gick SS Skiftet på en av minorna och sjönk. Av de 91 personerna ombord överlevde bara fem, vilket resulterade i den största fartygskatastrofen på Åland.

När Petter och jag glider ner genom det mörka och kalla vattnet, kan jag inte låta bli att tänka på de många människor som förlorat livet på denna plats. Det är som att tiden stått stilla. Här finns inget fiskliv, men däremot många fina detaljer på och omkring vraket som ligger på ett djup av 23 meter. De grundaste delarna av fartyget ligger på 15 meters djup. Vraket är nästan skrovhelt, och det är imponerande när man tänker på orsaken till förlisningen och dess ålder.

Efter dyket går vi in ​​i den lilla naturhamnen i Rödhamn, där vi går i land. Ville tänder upp grillen...