Den här lilla trefenade blennyn (Helcogrammoides cunninghami) fanns överallt på botten och även på vraken.
Chile
– Kallvattendykning i Stilla Havet
Vi har precis lämnat en småbåtshamn i Valparaiso i Chile. På en stor betongboj ligger några pälssälar och dåsar i solen. April betyder höst här på södra halvklotet, men vädret är fint och det är nästan vindstilla. Den lilla RIB:en ökar hastigheten och planar. Daniel Malfanti, som är före detta Navy Seal och kommendör inom Chiles flotta, har lovat att visa mig några av hans favoritvrak längs kusten.
► Efter bara 10 minuters resa stannar Daniel båten och säger att vi är framme vid Falucho, det första vraket vi ska dyka på. Jag känner mig redan ganska varm i min Santi-torrdräkt, så det känns skönt när Daniel och jag strax därefter ligger viktlösa i Humboldtströmmens svala vatten.
Humboldt
Strömmen är uppkallad efter den tyska forskaren och upptäcktsresanden Alexander von Humboldt som levde 1769-1859. Den kalla havsströmmen, som sträcker sig norrut längs Sydamerikas östkust, har en yttemperaturer på 10-14 °C och här finns gynnsamma förhållanden för fisk och plankton. Fisket som bedrivs utanför Chile och Peru är bland de mest storskaliga i världen, och enorma mängder ansjovis används för att producera fiskmjöl. Sedan 1970-talet har emellertid fångsten minskat betydligt på grund av överfiske i kombination med fenomenet El Niño Southern Oscillation (ENSO). Alexander von Humboldt var för övrigt först med att beskriva människans påverkan på klimatet. Detta gjorde han under tidigt 1800-tal.
Sikten på vraket är bara cirka fem meter, men det spelar inte så stor roll, för jag har monterat en 60 mm makrolins i undervattenshuset, och det finns gott om liv på vraket. Överallt finns det små eremitkrabbor med ben lika röda som en Ferrari. Och det är gott om fisk, även om de stora fiskarna är lite skygga och håller sig på avstånd.
Daniels fru Paula har tagit ledigt några dagar från sitt jobb som skoltandläkare för att kunna följa med oss. När Daniel och jag, efter en timme i det kalla vattnet, kommer upp i den lilla gummibåten, har hon förberett med varmt kaffe och hembakade kakor till oss.
Coupolicán
Andra dyket blir på vraket av Coupolicán som ligger på ett djup av 22 meter. Vi har inte ens hunnit komma ner till vraket, innan de första motiven välvilligt poserar framför kameran. Vraket är markerat med en liten ytboj, och på linan halvvägs ner mellan bojen och vraket kämpar två vackra nakensnäckor för att hålla sig fast i strömmen. Jag stannar upp ett par minuter för att få några bilder av dem. Daniel har sett dem och väntar tålmodigt på mig innan vi fortsätter neråt till vraket. Sikten är lite bättre här än på det första vraket, troligen omkring åtta meter. Även här finns mycket fiskliv med många arter som jag aldrig sett förut. Det finns också flera fina nakensnäckor på vraket. Ett riktigt fint dyk.
Pizza og chilensk rødvin
När vi kommer tillbaka till hamnen bjuder Daniel och Paula mig hem till sig. Deras hus är fyllt av dykutrustning med bland annat JJ-rebreathers, undervattensscootrar, torrdräkter och stora kamerahus för undervattensbruk.
Daniel beställer hem några stora pizzor och Paula häller upp chilenskt rött vin i glasen. Efter en dykkarriär inom marinen har nu Daniel sin egen dykskola “Tamarugo Dive”, där han...