Ur Frodes loggbok - Finland

Hangö - Finsk muckdykning

Text & Foto: Frode Kjems Uhre

Det är en tidig söndagsmorgon i slutet av september, när jag vaknar upp i mitt tält i skogen på Hangö udd, Finlands sydligaste halvö på fastlandet. Jag hade anlänt till Åbo kvällen innan med färjan från Åland. Dykskolan Aalto (Sukelluskoulua Aalto) har lovat mig att jag ska få följa med ut och dyka vid Hangö, där man ska kunna uppleva riktigt bra dykning.

► När jag packat ihop mitt tält och lagt in det i bilen, tänds plötsligt en gul lampa på instrumentbrädan med texten "lågt däcktryck". Det visar sig stämma bra, eftersom det sitter en stor spik i ett av bakdäcken. Jag svär för mig själv och minns att jag kvällen före körde ner längs en öde skogsväg för att hitta en plats där jag kunde sova ostört i mitt tält. Som tur är sipprar luften ut långsamt, och däcktrycket är fortfarande ganska högt. Eftersom jag befinner mig nära staden, kan jag ta mig ner till hamnen så att jag inte missar dykbåten. Men däckskiftet får vänta. Jag hinner till hamnen i Hangö i god tid och njuter av atmosfären, medan jag förbereder min dykutrustning. Jag hade mina regulatorer riggade för dubbelpaket för att kunna dyka på de något djupare vraken på Åland, men nu konfigurerar jag om dem för enkelflaska.

Vid 10-tiden åker vi ut med den bekväma dykbåten Atlanta. Vi är 12 dykare ombort plus dykguiderna. Det är ganska blåsigt, och guiderna berättar att sikten troligen inte är mer än 2-3 meter. Jag har varit lite optimistisk och satt ihop undervattenskameran med vidvinkel men byter därför snabbt till makro. Vi kommer ut till ön Gustavsvärn, där vi hittar lite skydd mot vinden på öns ena sida. Jag och en kille som heter Mikko ska dyka ihop. Vi följer en sluttande botten som är bevuxen med musslor. Det finns gott om vegetation och massor av små fiskar.

Efter det första dyket fortsätter vi till den lilla klippön Havensuoli, som på svenska kallas Gäddtarmen. Platsen var känd av sjömän redan under 1500-talet, och det finns vackra hällristningar i klipporna från den tiden.

På det andra dyket får jag dyka ensam, och jag gillar att röra mig mycket långsamt över botten på ganska grunt vatten och tålmodigt leta efter små spännande saker. Det finns verkligen mycket liv runt den lilla bergiga ön. Sikten är bara 2-3 meter, men det spelar ingen roll. Återigen ser jag mängder av små fiskar, bland annat sandstubb, svart smörbult och mindre havsnål. Det finns också flera arter av små räkor, som pungräka och hästräka. Jag hittar även flera arter av sländlarver på botten, så det var tur att jag hann byta till makroobjektiv på kameran. Det finns massor att se på 5-8 meters djup, och jag ligger kvar i över en timme i det 7-gradiga vattnet. Lyckligtvis håller min Santi torrdräkt mig både torr och varm. ♦