Vad är teknisk dykning?
– Och var kommer den ifrån?
Välkommen till en nyhet i DYK. I varje nummer kommer vi att ha en särskild avdelning i tidningen med artiklar som på ett eller annat sätt har anknytning till teknisk dykning. Tech-sektionen kommer också att innehålla denna fasta tech-krönika där vi tar upp ämnen som exempelvis utrustningskonfigurationer, procedurer, säkerhet och utbildning. Men låt oss först få ordning på begreppen och historien. Vad är teknisk dykning och var kommer den ifrån?
En junidag 1943 i det belägrade Frankrike testade Jacques Cousteau prototypen till sin Aqualung – det som vi idag känner som en regulator. Apparatdykning som fritidssysselsättning började slå rot efter andra världskrigets slut, då företaget Aqualung, som var baserat på Cousteaus patent, började sälja dykutrustning i sportbutiker i USA. En ny rekreationell aktivitet var född. De första apparatdykarna var typiskt människor som redan höll på med undervattensjakt eller som hade en militärbakgrund – alltså personer som var i god form och som hade vattenvana. Och det var nödvändigt för utrustningen var ganska svår att använda. Det fanns inga tillgängliga utbildningar och det fanns inte mycket säkerhet inbyggd i utrustningen. Efterhand som dykprodukterna under 70- och 80-talet blev mer pålitliga och utbildningsorganisationerna blev mer lättillgängliga, kunde allt fler människor vara med och fritidsdykning utvecklades så småningom till den folksport som den är idag. Men det fanns fortsatt dykare som ville testa gränserna och utforska det otillgängliga, som exempelvis djupa vrak och okända grottor. De var villiga att ta en större risk men de utvecklade också procedurer och tekniker som förbättrade säkerheten. I första hand för dem själva men så småningom också för andra dykare. Det är nämligen så att många av de säkerhetsdetaljer som vi idag betraktar som självklara kan spåras tillbaka till de pionjärer som testade gränserna för dykningen när sporten var ung. Manometern och den alternativa luftkällan är två utmärkta exempel på idéer som först uppstod i de tekniska dykkretsarna och som sedan implementerades som allmän praxis.
Grottor och vrak
Rötterna till den avancerade sportdykningen som vi idag känner som teknisk dykning, finner man i USA – framför allt i två områden: Florida och de nordöstra delarna av Amerika, utanför staterna New Jersey och Massachusetts. De omfattande underjordiska grottsystemen i norra Florida – det så kallade panhandle (stekpannehandtaget) blev under 60-talet utforskat av dykare som Tom Mount och Sheck Exley. Dessa utforskningar kostade många människor livet, men efter hand utvecklade man procedurer, tekniker och utrustning som gjorde det möjligt att tränga allt längre in i grottorna utan olyckor. Principerna för gasplanering (tredjedelsregeln), användandet av lång slang på det primära förstasteget, strömlinjeformad konfiguration och användandet av trimix och syrgas härrör från grottorna i solskensstaten. Det är ingen tillfällighet att utbildningsorganisationerna IANTD och GUE har sina säten i just Florida.
1956 sjönk det luxuösa passagerarfartyget Andrea Doria i Atlanten utanför Nantucket Island i staten Massachusetts. Redan dagen efter gjordes de första dyken på vraket som låg på sidan på ca 70 meters djup. Ett djup som på den tiden, utan trimix, dubbelpaket och torrdräkt, var kolossalt. Lägg därtill att vraket ligger ute i öppet hav där det ofta råder tuffa förhållanden...
