Vraket i fokus

Förlisningen
Den 19 februari 1946 kl. 23.15 kliver mästerlotsen U.A.A.Nyström i Dalarö ombord på det ryska fartyget Oleg Koshevoi, som är på resa från Stockholm till Stettin. Han ska lotsa fartyget till Landsort, och det råder sydostlig vind med lätta snöbyar.

Lotsningen genom farleden går enligt plan, och när man passerar Vikstens fyr sätts lotssignal för avhämtning vid Landsort. Landsorts fyr är i sikte, liksom skenet från Vikstens och Skrapans fyrar. För att hålla fartyget upp i lovart vid avlämnandet av lotsen vid Landsort, sätter man kurs mot Bredgrundets lysboj.
Strax utanför Östra lotshamnen vid Landsort upptäcker man att styrmaskinen slutat fungera. Befälhavaren beordrar stopp i maskin medan felet undersöks. Eftersom detta tar tid, och fartyget börjar driva, beslutar man att fälla babords ankare med 45 famnars ankarkätting. Ankaret fäster och svingar fartyget vindrätt. Strax därefter släpps ytterligare 45 famnar kätting ut. Klockan är nu cirka 03.15. Fram på morgonen tilltar sjöhävningen, och vindstyrkan ökar så småningom till 23 sekundmeter.

Befälhavaren föreslår nu att ankaret ska tas upp, och att fartyget, med hjälp av handstyrning, ska navigeras in i skärgården för reparation av styrmaskinen. Trots fullt roderutslag och full fart framåt lyckas man, på grund av den hårda vinden, inte hålla upp fartyget mot vind och driver allt närmare land.

Snart får fartyget bottenkänning akterut, vilket gör att även stäven lägger sig mot land och fastnar. Då fara för besättningens liv är överhängande, påbörjas omedelbart evakuering med hjälp av befolkningen på Landsort. Senare på dagen sjunker fartyget.

Under en kort tid låg fartyget på ca 5 meters djup och öborna kunde då ro ut och kika ned i styrhytten. Fartyget bröts senare i två delar och sjönk till djupare vatten. Aktermasten av stål var dock fortfarande ovanför ytan men sprängdes bort av marinen 1950.

Källa: Riksarkivet och Fornsök

Dykning
“Ryssen” var på 1950- och 1960-talet något av ett husvrak för min pappas klubb, Stockholms Sportdykarklubb.
Ett emblem från fartygets skorsten, i form av hammaren och skäran, hamnade sedermera på väggen i klubblokalen. En hantverkare som var i lokalen vid ett tillfälle undrade om de var ett gäng kommunister.

Jag hade fått höra berättelser om att “ryssen” skulle vara välbevarad, komplett med bygge och allt, och att farsan bland annat simmat ner maskinrummet, där det mesta fanns kvar. I den förliga delen kunde man enkelt simma in i de olika våningarna, eftersom fartyget var avbrutet strax för om midskepps.
Döm om min besvikelse när jag kommer ner på vraket som nybakad våtdräktsdykare.

Det är mörkt, och det enda jag ser är ett virrvarr av förvridna plåtar och skrot - uppenbarligen har tidens tand satt sina spår.

Sedan dess har jag gjort fler besök här, och det krävs några dyk för att kunna orientera sig. Mycket har kollapsat, men...