WOW-faktor

Konstnärligt uttryck och teknik
Många förvånas över att undervattensfotografering kan vara en tävlingsgren i idrottsrörelsen, med tävlingar på SM, NM och VM-nivå. Är inte UV-foto mera att betrakta som en konstform? Frågan är givetvis berättigad, men det finns ju även andra tävlingsgrenar som är en blandning av konstnärligt uttryck och teknik, till exempel konståkning. Och för att bemästra UV-foto krävs definitivt en hel del tekniskt kunnande och prestationsförmåga inom sportdykning, både för fotografen och parkamraten som agerar modell och stöd. Så låt oss vara överens om att det är en undervattenssport som man kan tävla i! Men det finns utmaningar, och en sådan är hur man ska bedöma en sådan tävling.

Givetvis kan man titta på den fysiska prestationen i sig, i alla fall i de tävlingar som sker fysiskt på plats under givna tidsramar. Men Det är ändå ett både trubbigt och ointressant mått på prestationen. Därför är det mera som ett ingångskriterium i tävlingen att man håller sig till regler och tidsramar. Bedömningen som avgör tävlingen handlar helt och hållet om bildbedömning. För att testa fotografens bredd så tävlar man i flera olika klasser, där man får visa prov på vidvinkelfotografering, närbildsfotografering (makro) och samspel med undervattensmodell. I tävlingen premieras även kreativa inslag och i SM har man alltid med ett tema, som avslöjas först strax innan tävlingen, för att pröva kreativiteten litet extra.

Personligt avtryck och nyskapande
Så hur ser då domarinstruktionen ut? Jo, inom samtliga klasser används samma bedömningskriterier, med tre värdeaxlar: Teknisk kvalitet, komposition och innehåll. Innehåll kan ge lika många poäng som teknisk kvalitet och komposition tillsammans, vilket gör det till en viktig del av bedömningen. Samtidigt så är innehåll det mest subjektiva i bedömningen. Därför används alltid tre domare, som bedömer helt oberoende av varandra (jämför konståkning, som också har flera oberoende domare).
Så hur i hela friden bedömer man då innehåll? Det vi har sagt inom SSDF är att stor vikt ska läggas på personligt avtryck och nyskapande. Vi har använt oss av begreppet WOW-faktor! Bilden ska på ett omedelbart sätt gripa tag i betraktaren och kännas som något helt nytt och häftigt – det ska höras ett WOW inom en när man ser på bilden! Men även detta kan vara mycket beroende av domarens egna erfarenheter. Om domaren själv är erfaren UV-fotograf eller dykare som är van att dyka i tävlingsplatsens vatten, så finns det alltid en risk att motivets egen skönhet eller ovanlighet kan påverka bedömningen. I domarinstruktionen understryker vi därför att det är fotografens sätt att hantera motivet som ska tillmätas betydelse vid bedömningen. En dålig bild på ett vackert eller ovanligt djur är fortfarande en dålig bild. Analogt gäller att en nyskapande bildidé inte automtiskt innebär att bilden är bra. 

Tre domare och fyra kategorier
Men...