WWF–Krönika

Hamrandet och bankandet visar att männen har stor fallenhet för hantverket. De är indonesiska skeppsbyggare. Arbetet går raskt framåt. En patrullbåt med traditionella vackra linjer är på väg att bli verklighet. Om bara några månader ska den stiliga träskutan PENYU LAUT (Havssköldpaddan) smeka vågorna utanför Borneos östkust i sin jakt på förbrytare. Bovarna försöker stjäla Berau-distriktets värdefulla resurser i havet.
WWF samarbetar intensivt med lokalsamhällena längs kusterna och på öarna här. Vi försöker stoppa dem som använder ödeläggande fiskemetoder. Det lyckas faktiskt gång på gång. Men bara en ytterst liten del av förstörelsen åstadkoms av folk från trakten. De värsta kommer utifrån. Deras fiskebåtar tränger olovligen in på fiskevattnen. De saknar helt känsla för vem som äger området och dess resurser. De drar omkring som en flock rövare. De tar för sig av tjuvgods i form av havssköldpaddor, revfiskar, rockor, hajar med mera. Nu ska HAVSSKÖLDPADDAN försöka sätta stopp för dem. En enda patrullbåt är ju mycket bättre än ingen alls. Ändå skulle tre eller fyra ha passat områdets storlek bättre.
Patrullering är dessvärre en stor och nödvändig del av naturvårdsarbete. Nyligen talade jag med min filippinska kollega Marivel om problematiken. Marivel leder vårt arbete i Tubbataha Natural Park mitt ute i Suluhavet. Ett enormt område där har förklarats som ”no-take-zone”. Allt fiske är alltså förbjudet. Framgången har varit stor. Tubbataharevet är nu uppväxtområde för stora delar av den fisk som fångas i Suluhavet. Det beror inte minst på att de hinner växa sig stora nog att bli könsmogna. Då får de även chans att fortplanta sig.
Framgången har också sitt pris – som Marivel uttrycker det. Tubbataharevet var lockande redan för många år sedan. Nu är det närmast oemotståndligt. Speciellt för fiskare som vill göra det lätt för sig. Många främmande fiskebåtar tar sig dit. De försöker smyga in i förbudsområdet. Därför är daglig patrullering nödvändig.
Inte ens områdets tidvis mycket våldsamma väder tycks erbjuda något skydd. Idag är priset för dagliga patruller genom det enorma området en kännbar kostnad. Faktum är att 80 procent av kostnaderna för skötsel av Tubbataha går till att hålla främmande båtar borta. Det kostar mycket att åka runt bland reven – liksom att hålla parkvakternas station bemannad dygnet runt.
Drift och bemanning av patrullbåtar och vaktstugor kostar en hel del. Lokala myndigheter i länder som Indonesien och Filippinerna har ofta svårt att klara dem i sina begränsade budgetar – även om viljan är god. Vår uppgift blir därför att sprida budskapet att det helt enkelt är för dyrt att låta bli. Exempelvis ”levererar” Tubbataha idag fisk till både västra, östra och södra Suluhavet. Värdet av den fisken överstiger kostnaden för att bevaka reven flera gånger om. Problemet är att uppgiften med bevakning åligger en enda provins.
I framtiden får vi förhoppningsvis se nya åtgärder....