Utan en ceremoni ändras ingenting

Vår snabba motorbåt saktar ner. Vi blir omringade av en grupp enkla träbåtar. I stäven på en av dem står en man och svänger ett svärd fram och tillbaka. Under tiden ropar och halvvägs sjunger han och båtens besättning något jag inte begriper. Det hela förefaller en smula hotfullt. Jag får reda på att vi faktiskt möts av en välkomstkommitté. Båtarna leder oss in till stranden på ön Lapang. Tillsammans med Alors borgmästare lyfts jag snart i land av starka smidiga armar. På stranden står kvinnor i brokiga dräkter. De hänger vackra ikat-vävda sjalar om halsen på oss. Därefter bjuder kvinnor och män in oss i en krets av människor. Så startar den traditionella legolego-dansen.
Borgmästaren och jag är inbjudna att delta i en traditionell ceremoni. Det här är nämligen dagen då saker och ting ändras drastiskt för fem landsortsbyar i Alor-området i östra Indonesien. Ceremonin är alltså nödvändig. Man måste markera gränsen mellan dåtid och nutid – och mellan tidigare praxis och sådant man tagit beslut om att ändra. Annars fungerar det inte!
Vad handlar evenemanget egentligen om? Jo – invånarna i fem kustsamhällen har fattat ett viktigt beslut. Från och med idag ska de inte längre använda förstörande metoder. Exempelvis varken dynamit eller cyanid när de fiskar i vattnen utanför de två obebodda öarna Lapang och Batang. De ska inte heller fånga havssköldpaddor eller samla utrotningshotade snäckor och musslor. Byborna har med andra ord beslutat att stoppa alla olagligheter. Det är ju ett förnuftigt beslut som alla kan ansluta sig till. Därför dansar vi muntert runt i ring.
Bybornas intresse i området har faktiskt huvudsakligen med tång att göra. För åratal sedan började de att skörda vildväxande tång runt öarna. Medan det pågick slog de sig ner på ön Lapang. Idag samlar de inte bara vild tång. De odlar också tång utanför öarna. I vårt projekt arbetar vi på att göra tångodlingen bärkraftig och uthållig. Ändå måste vi konstatera flera sidoeffekter av de långa perioderna med mänsklig närvaro på ön. De har inneburit katastrof för en lång rad varelser i havet.
Ryktena påstår att ingenting har varit fredat. Allt från havet har blivit insamlat, sålt eller uppätet. Havssköldpaddor hade tångodlarna absolut inget till övers för. Det beror bland annat på att en del havssköldpaddor betar tång. De konkurrerar därför direkt med byinnevånarna om deras värdefullaste produkt. Men det har också gått hårt ut över diverse skaldjur. Lapan är på flera ställen närmast fullstrött med skal. Sjufingersnäckor och andra snäckskal ligger överallt. Byborna medger också att de tidigare samlade många sorters snäckor och musslor – arter som inte längre står att finna i området. WWF har under en period diskuterat den kritiska situationen med byborna. Nu har alla enats. Det är hög tid att det blir ändring på människornas vanor.
Idag skal det alltså vara slut. Borgmästaren berömmer byborna för deras initiativ. Han lovar att stödja dem i att...